Guldfisk i en skål

Om man återföds som guldfisk, kommer man då att minnas sitt (sina) tidigare liv när man simmar runt i sin skål? Men det kanske inte fungerar på det sättet. Jag vet bara att sträckan Upplands Väsby - Märsta utövar en oförklarlig dragningskraft på mig, det är som om jag vore ett med landslapet, som om det var en del av mig själv, inprogrammerat i generna sedan generationer tillbaka. Samma känsla finns när jag passerar Bålsta. Var jag där också som viking? Eller som en grå liten fågel? Eller som en Mälargädda, alltid på hugget.