Var tid har sina plågor

Förr i tiden cyklade och gick människor i mycket större utsträckning än man gör idag. Ett besök på lördagsdansen kunde innebära att Hermesen fick rulla en sju - åtta mil och det var ingen som höjde ögonbrynet för det. Folk var friskare förr. Man åt rotfrukter och hårt bröd eftersom det söta i tillvaron var ransonerat. Hjärt och kärlsjukdomar existerade knappast, få dog av vällevnad. Däremot dog många av infektionssjukdomar eftersom penicilinet inte var uppfunnet (tack A. Fleming). Och det myckna cyklandet gjorde förstås att människor stöp till höger i vänster. Jag har hört många berättelser om de som körde ihjäl sig på väg nerför höga backar i våldsam fart. Det kanske inte var bättre förr? Fast det är inte så bra nu heller. Har det någonsin varit riktigt bra? Kommer det att bli bättre? Ja, kanske i och med de nya löneavtalen. Eller kanske ändå inte. Var tid har sina plågor tycks det. Jag vet inte om det är bra eller dåligt men inte kan det väl vara bra?