Laxen på gränshotellet Viktoria

Den var inte bra. Den var torrare än torr. Kanske torrare än fnöske. Man kunde göra upp en eld med den. Den var torrare än insidan av Gobiöknen där Sven Hedin red omkring på en kamel och förtvivlat letade efter vatten. Till slut hittade han en källa och jublade. Vi tittade på våra laxfilébitar och väntade på att känslostormarna skulle komma. Det gjorde de inte. Allt var dött inklusive laxen. Men potatisen var för all del okej. Och såsen. Två av tre saker var alltså bra. Och över den öppna spisen i vestibulen satt ett uppstoppat älghuvud. Men laxen som sagt, nej tack! Den hade passerat sitt bäst-före-datum. Den borde också stoppas upp.