Uppland, det talande landskapet

Av alla landskap tycker jag bäst om det uppländska. Det innehåller så mycket. På marken växer kungsängsliljor och i luften glider en havsörn fram. Mest är det slätter som man ser men ibland har skogen växt sig tät. Under marken ligger järnmalmen i tjocka lager. Den ser man inte. Däremot syns domkyrkotornen i Uppsala på långt håll. Ibland när man färdas i det uppländska landskapet tror man att det finns en järnväg längre bort, nästan vid horisonten. För det mesta är det dock ingen järnväg, det är bara en synvilla men det är fint ändå. Om järnvägen ändå dyker upp blir det som en bonus. Jag tänkte skriva extra bonus men en räcker. Ja, jag gillar det uppländska landskapet. Det har något som tilltalar mig. Man kan nästan säga att det talar till mig. Det gör det faktiskt.