Dikter av Josef Kjellgren

De är fyra stycken och finns att läsa i BLM, april 1939. Kanske är det bara en dikt som är uppdelad i fyra avdelningar, jag vet inte. De handlar om våren som är på väg. Kjellgren sitter uppe i Lappland och förmedlar sina intryck:

Trots is och snö och kvicksilver under noll
vandrar våren in över Lappland
och påbörjar en hemlig inspektion
av sina nordligaste domäner.

Författaren bodde långa tider i Lappland. Jag tror att det berodde på hans TBC (möjligen fanns även andra anledningar). Luften var lättare att andas i norr. Den var kall och torr och kylde bort sjukdomen. Många sanatorier låg där luften var hög och klar. En vanlig behandlingsmetod var att låta patienterna sitta ute i kylan insvepta i tjocka kläder. De satt i långa rader och andades för att överleva. Tyvärr gjorde inte alla det, inte Kjellgren heller som dog 1948. Ivar Lo har skrivit om hans död i "Proletärförfattaren". De är några kollegor som sitter runt sjuksängen och berättar roliga historier. Plötsligt blir Kjellgren sämre och dör hastigt. I dikten nio år tidigare skrev han om solen:

-den kommer kanske inom kort med budskap
om nytt liv till oss menige man - solen vände sitt ansikte
till hela den mänsklighet
som slagits hårt av sjukdom, våld och nöd -

Våren kom förstås så småningom även detta år. Några månader senare var det världskrig och solen gick i moln. Men det visste förstås inte Josef Kjellgren. Han skrev sin dikt i längtan efter något bättre. Han ville ha vintern utbytt mot vår.

I hänryckning må vi vända blickarna mot skyn och räkna dagarna,
den långa vinterdödens tid har gått förbi -