1 maj

Det är 1 maj och jag har precis läst klart "Ärans portar" av Pär Rådström. Den handlar om en ung fotograf, Astolf Felixson, som jagar uppdrag per vespa, fel Lambretta, i ett höstligt Stockholm av årgång 1953. Bland annat åtar han sig att fotografera kronprinsen i Humlegården men denne dyker aldrig upp. Kronprinsen är förstås för liten, han är ju bara sju år och kan inte dyka upp hur som helst. En som däremot gör det är fotomodellen Ulla-Britta. Hon och Astolf planerar att förlova sig utan större entusiasm från någondera hållen. Astolf dras till grannfrun Lena som är gift med Greg Bengtsson som i sin tur drömmer om att skriva en sjöroman men istället ramlar nerför en trappa och bryter nacken. Det är ju ett tragiskt slut men för Ulla-Britta innebär det att hon lämnar allt och flyttar till en liten stad för att öppna modeateljé och för Lena innebär det att hon beslutar sig för att resa till havet och stirra på det i avsikt att försöka utröna varför det hade så så stor dragningskraft på hennes nu avlidne make och för Astolf innebär det i stort sett ingenting för han går vidare vad som än händer. Han är ju ung och har en lägenhet med tre kastruller och en grillpanna i köksskåpet och på gatan står en Lambretta som han åker omkring på och dessutom har han en bandinspelning av Benny Goodmans Carnegie Hall konsert från 1936.

Astolf tyckte att nu kommer jag aldrig att sova mer men han tänkte i alla fall han skulle försöka och han somnade rätt snart.

Det är inte lätt att passera ärans portar. Kanske behöver vi inte göra det heller, jag vet inte. Hur skulle jag kunna veta? Jag är ju bara en vanlig enkel bloggare som denna vackra 1 maj sitter och skriver om en bok som jag läst. Märkvärdigare är det inte.