Minne

Bloggen har legat i träda en vecka beroende på att jag har överfört den till en bok, en så kallad "blok". Men under tisdagens promenad vid Arningeleden i Täby rann det till igen. Vi passerade en plats som jag omedelbart kände igen. Det var här som jag för trettio år sedan stannade och rastade under en cykeltur. Jag körde Fågelsångsvägen från Skogberga gård och var på väg mot Lövsätra i Vallentuna. Inte anade jag då att jag sex år senare skulle både bo och arbeta vid Lövsätra. Cykeln var av racermodell med bockstyre, kanske inte den lämpligaste att ta sig fram på skogsvägar med men det gick ändå bra. Jag hade kaffe med mig i en termos samt smörgåsar gjorda av det tyska bröd som jag inte sett på länge i affärerna. Det bestod av stora, tunna skivor av surdegskaraktär. På brödet hade jag ost och salami. Det var härligt att ta en rast just på denna plats som faktiskt är sig lik även idag. En kvinna till häst passerade förbi. Hon sa ingenting, inte jag heller. Jag var så överväldigad av salamin. Därefter fortsatte jag mot Lövsätra för att sedan ta mig hem via gamla Norrtäljevägen. Arningeleden fanns inte då men den var säkert projekterad. Hur man än vänder sig grinar framtiden alltid en i ansiktet.