23 december

Dan före dopparedan. Grå morgon. Men varm. Den mesta snön har smält.
I jämnhöjd med Täby Galopp brakar del I av Bachs Juloratorium igång. Helmut Rilling dirigerar, Stuttgart Bach Collegium spelar.
Tar lite senare en tur till Össeby kyrkoruin, mer snö här. Strängar ute på gärdena. 1837 övergavs Össeby kyrka, 1856 träffades den av en blixt och blev förstörd.
Enstaka bilar passerar. Vägen på bilden leder mot Sjöbergs f.d. cementfabrik men egentligen leder ju alla vägar till Rom.
Lax till lunch. Laxfilékotlett. Vad är det? Antingen är det väl filé eller kotlett. Hur kan det vara båda? Inget fel på smaken dock.
Tidig hemgång. Handlar i Täby kyrkby. Går ideligen fel inne på ICA, hittar ingenting.
Åker därefter till Svartrökarna men där är allting slut. Igår skulle jag ha varit där eller ännu hellre i förrgår. Nya varor kommer in på tisdag. Hoppas mycket på leverpastejen.
Matlagning hemma, de vanliga julförberedelserna.
Köttbullarna smakar gott, räkomeletten verkar intressant. Likaså sillen.
6 grader varmt klockan 21.00. Vi kommer att få en varm jul, ungefär som den sjömansjul på Hawaii som Yngve Stoor sjöng om:

Jag en ensam sjöman är
långt från svenska kustens skär
skall jag fira julen här uppå Hawaii.
Här finns ingen smyckad gran,
ingen snö på juledan
och i solsken ligger båten här vid kaj.

Sången sjöngs in 1945. Den har varit populär ända sedan dess. Orden griper tag i lyssnaren. Man förstår att den stackars sjömannen längtar hem till snöiga skogar och frostiga fält. Hawaiis palmer är inte mycket att hänga i en gran. De väger lätt mot det som finns på andra sidan oceanen.
Imorgon är det den 24:e. "Äntligen" kan man säga och det gör jag nu.