Man såg mycket...

... i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet. Några såg flygande tefat, andra uppfattade "spökflygplan" eller föremål i form av silvriga cigarrer som rörde sig snabbt över himlen. Oftast försvann föremålet så fort att man knappt hann uppfatta det, än mindre ta fotografier. Vissa såg män som gick omkring med radiosändare i resväskor. Ur andra resväskor stack det ut en stubintråd. De som bar dessa väskor var alltid klädda i trenchcoat och hatt. De talade dessutom på ett främmande språk, så kallad utrikiska. Männen med radiosändare bar för det mesta sportjacka och keps. De gick upp på höga berg för att få bättre kontakt med varandra genom luftlagren. De tillhörde en speciell spionliga. De med dynamiten i sina väskor tillhörde samma liga, fast en annan gren. Somrarna på 1950-talet var varma och torra. Farbror Villes granhäck i Åkersberga torkade sönder. Den blev aldrig mer sig lik. Inte vi heller. Vi hade sett för mycket.