Längtan

Nu i den mörka årstiden längtar man efter den ljusa och när solen står som högst på himlen vill man gärna ha lite mörker. Är det varmt vill man ha svalka och om regnet faller vill man inget annat än att det ska torka upp. Står man på toppen av Kebnekajse längtar man ner till havsnivån och går man igenom den förstenade skogen vill man förstås att den ska vakna till liv och rassla med alla grenarna. Vad man än gör och var man än befinner sig, längtar man alltid efter någonting annat. Sådan är den mänskliga naturen. Jag vet inte hur man ska kunna ändra på den eller om det ens är önskvärt. Vi har vår längtan inom oss. Ibland tynger den oss som en gråsten men lika ofta ger den oss vingar så att vi kan flyga iväg över trädtopparna. Och nu lyfter vi!