Verbens pluralformer

Jag tror att de började försvinna på 1940-talet. Nu var det slut med "vi gingo" och "de kommo". Kanske inte helt slut. En del äldre redaktörer och skribenter fortsatte nog med pluralformerna ända tills pennorna föllo ur deras händer.
Möjligtvis hände detta på 1950-talet.
Det var kallt igår kväll, idag betydligt varmare. Just nu -4,7 grader. Det är ju en viss skillnad om man jämför med -14.
Jag bläddrar i en bok om Sverige under 2:a världskriget. Den är skriven av Hans Dahlberg och om jag inte missminner mig arbetade han på Sveriges Radio för cirka 30 år sedan.
Vår beredskap var inte så god till en början men blev bättre sen.
Trots kalla vintrar, dåliga kläder och enkel mat, blev svenska folket bara friskare. Kanske just därför.
Men okej - maten...
Konservfabriken Diana lockade med "Skogsfågel" och "Skogsvilt". I det första ihopkoket återfanns skata, kaja och mås, det andra bestod av nermald grävling. Jag känner redan hur det vänder sig i kistregionen.
På konservburkarna stod det förstås något annat. Fabrikörerna ställdes inför rätta för bedrägligt förfarande och blev fällda för man fick inte använda falsk varubeteckning ens under krigsåren.
Förresten är väl måsen ingen skogsfågel?
Däremot åts det många knorrhanar. Aldrig har väl denna obetydliga fisksort blivit mer uppmärksammad än då.
Var finns de idag dessa knorrhanar? De verkar föra en tynande tillvaro på sjöbottnarna. Endast ett krig kan få upp dem till ytan igen.
Vallentunasjön har förresten rensats på många ton skräpfisk. En båt har kört fram och tillbaka och trålat. Nu är sjön täckt av is. Det lär dock vara förenat med fara att ge sig ut på denna. Det ymniga snöandet har gjort att isen inte tjocknat tillräckligt.
Det var annat förr när Göteborgarna kunde promenera ut till Vinga fyr. Då höll isen. Även över till Danmark gick det att spatsera. Men det var nog ingen som ville göra det under kriget. Kanske åt andra hållet?
Nu är det söndag morgon.
Jag var uppe tidigt i morse och råkade få syn på tåget från Kårsta som stannat vid Ormsta station. Alla vagnar var tomma. Det såg spöklikt ut. Men nere i Vallentuna kom några människor springande, de skulle tydligen med.
I morgon är det Lucia, "...elva nätter före jul...".
Vi ska äta risgrynsgröt och skinkmacka på jobbet, lussekatter till kaffet förstås.
I skolan fick man på Luciadagen också risgrynsgröt samt en liten påse innehållande ett paket russin, ett paket fikon, en clementin samt möjligen något annat.
Det kändes väldigt festligt att få denna påse. Det var lite speciellt, ett avbrott i vardagen.
Kanske är det därför som jag tycker så mycket om fikon, dried figs from Smyrna.
Smyrna ligger i Turkiet, det moderna namnet är Izmir.
Fikon är goda men de små kärnorna kan fastna i tänderna. Jag anser att det är smällar som man får ta. En riktig man ska kunna stå pall för några fikon.
Däremot är jag inte så förtjust i dadlar. De är lite för kladdiga. Jag gillar inte heller nötter.
Vi ser ut att få en vit jul. SMHI har sagt det så det måste vara sant.
Just nu finns det inget mer att tillägga. Vi inväntar Lucians ankomst och hoppas att hon inte går vilse i tillvarons labyrinter på sin väg just till oss.

Det vore trevligt om alla ni som läser detta klickar på kommentarer och skriver ett "Hej" eller vad som helst. Välj anonym om ni inte har ett Googlekonto. Tack på förhand!