Långfredag

Eugeniatunneln är 235 meter lång. Vi passerar igenom den på väg söderut.
Ganska mycket trafik trots att gårdagen beskrevs som den stora förflyttningsdagen.
Olycka cirka 1,5 mil innan Nyköping. Polisen är på plats samt en bärgare. Folk står och pratar, troligen utreds skuldfrågan.
Är vi inte alla skyldiga en dag som denna?
Ingen aktivitet vid Stenkullens hotell. Ris och fjädrar syns dock tydligt. Någon måste vara där, någon osynlig.
Helt lugnt i Norrköping.
Jag tänker på den diktsvit om lantarbetarbostäder som jag tänker skriva. En del av dem låg på slätten, andra i skogsbrynet.
Många bostäder hade en usel standard; fuktiga och kalla och med arméer av vägglöss som ovälkomna gäster.
Tuberkulosen fick man på köpet.
En gång om året var det möjligt att få flytta. Det var under slankveckan, den som inföll i månadsskiftet oktober - november.
Då fylldes vägarna av statarlass. På skakiga flakvagnar, lite senare lastbilsflak, forslades pinnsoffor, byråar och hemsnickrade köksbord. Snoriga statarungar betraktade storögt det framlunkade landskapet.
Befarade kö i Söderköping men trafiken på Göta Kanal verkar inte riktigt ha börjat ännu.
Vet inte om det blir en diktsvit, jag kommer inte igång med den.
Statarsystemet avskaffades 1945. Då fick jordens arbetare äntligen betalt i reda pengar och inte i naturaprodukter. Bostäderna blev förstås inte bättre över en natt, det tog ett tag.
Ivar Lo har skrivit om det sista statarlasset. När det kom fram till sin destination i den mörka oktoberkvällen, kunde statarna på flaket kliva av som fria lantarbetare.
En ny tid hade randats.
Går in på Hemköp i Valdemarsvik och köper blommor, potatis, en köttkorv (Scans färdigkokta) och en påskmust. Potatisen är färsk, från Egypten.
Den svenska brukar komma till midsommar.
Vi måste ha färsk, svensk potatis till midsommarsillen.
Valdemarsvik ser ut som vanligt.
Under en tur till Skedshult kunde konstateras att varuautomaterna på f.d. affären nu plockats bort. De har förstås inte varit i funktion på många år, bara suttit där som prydnad.
I bokstället på ICA Birgerssons står Patti Smiths "Just kids". I den berättar hon om sin vänskap med fotografen Robert Mapplethorpe (1946 - 1989). Hon skriver fantastiskt bra.
Johnny Depp säger: Patti Smith has graced us with a poetic masterpiece och det är sant.
Jag har hunnit till sidan 109, många fler återstår.
Även en annan bok har fått följa med på resan: Folke Fridells "Bekännelse". Den kostade 1 kr. på en loppmarknad förra sommaren. Ursprungligen var den en vinst i Boklotteriet 1954. Jag vet inte vad boken handlar om men antar, på grund av titeln, att den har ett självbiografiskt innehåll.
Det finns många fina författare som tyvärr är bortglömda av dagens läsare. Jag antar att Folke Fridell är en av dem. Tage Aurell är en annan.
Och Torsten Jonsson. Och Olov Jonason som bara skrev en bok, novellsamlingen "Parabellum". Därefter ägnade han sig mest åt översättningar fram till sin död 2007.
Vädret är härligt idag.
På Filippinerna har ett antal män låtit sig spikas upp på kors, de gör så varje år. De vill lida tillsammans med Jesus.
Det känns inte så mycket att få en spik genom handen, någon säger att det är som att få en spruta. Absolut inte värre.
Har vi någon i släkten som ligger begravd på Tryserums kyrkogård?
Nej, inga som vi minns. De har för alltid försvunnit in i skuggorna. Detsamma gäller Gryts kyrkogård. Kanske någon avlägsen släkting, vet inte.
Husvagnarna har redan börjat samlas på Eköns camping. Många står där förstås året runt.
Kajen vid Fyrudden är upptagen under vecka 17, marinen kommer dit för en övning.
En kvinna i huset mitt emot har tappats på åtta liter vätska, det rann som ur en kran. Nu är hon bättre.
Vi ser fram mot en lugn och fin påsk. Imorgon ska vi äta rotmos och fläsklägg, troligen blir det sista gången innan sommaren.
Några bekanta har varit i Riga. Stor förvåning när båtten skrapade mot tjock is vid infarten. Vad är det här? Någon som skojar?
Men den försvinner säkert snart, våren är ju här.
En annan bortglömd författare är Lars Göransson. Frågan är om han någonsin varit så känd att han nu kan vara bortglömd.
Påskens skål dricker vi för de bortglömda författarna.
De leve!