The city belongs to me

Dessa ord läste jag idag på en poster inne på Prylcenter i Roslags-Näsby och tänkte då genast att de stämmer inte alls in på mig. Jag är visserligen född i centrala Stockholm (på S:t Eriks sjukhus) men ganska snart blev jag utflyttad till rena vischan och där har jag hållit hus de senaste 58 åren. Staden var stor och skrämmande när man var liten. Ibland träffade vi stadsbarn under idrottsdagar på Bosön och andra ställen. Stadsbarnen kom från exotiska platser som Kungsholmen och Vasastan och var stora och skrämmande. Deras röster var mycket högre än våra. När de, någon gång, tilltalade oss blev vi stumma. I bästa fall hackade vi fram ett svar. Vi hade ingenting att erbjuda, de hade en hel stad i bakfickan. De var helt enkelt en annan sort, en stadssort. Å andra sidan hade de aldrig sett en ko. De trodde att mjölken kom från affären. Potatisen likaså. Kanske var de lite dumma i huvudet trots allt? Det får bli min hämnd att skriva så.