Villervalle i Söderhavet

Jag tycker om den scen i del 1 av "Villervalle i Söderhavet" när familjen Botman avreser med tåg från Stockholms Central med destination Söderhavet. Det är lite sorgligt på ett sätt. De ska resa så långt och vara borta så länge; kommer de verkligen att vara samma människor när de återvänder? Till det yttre kanske men knappast till det inre. Mycket händer under resan. De passerar Panamakanalen, bara en sån sak. De plockar kokosnötter. De möter gropspöken. I slutet hamnar de i en tropisk orkan och lider skeppsbrott. Nej, de är inte samma människor när de kommer hem. Möter man ett gropspöke blir livet aldrig mer som tidigare.