Båtarna

Båtarna har dragit något gammalt över sig. De är insvepta i höstens täcke. Nu drömmer de om öppna fjärdar, lågsniffande måsar och klippor som det går att steka ägg på (det går ju visserligen inte men man kan alltid låtsas). Jag vet faktiskt inte varför jag skriver det här eftersom jag varken är intresserad av båtar eller hav men visst är det något sorgset över dessa herrar och damer som vilar bakom den fladdrande plasten. Det är en sorgsen känsla. Snart fryser den till is bara för att åter tinas upp om några månader. Som livet självt. Ja, kanske det.