Ett brev

Jag önskar att jag hade en vän som hette Puck som jag kunde skriva ett brev till vars innehåll skulle vara både en förklaring av och en ursäkt för det föregående brevet som inte blev så bra eller snarare kunde missuppfattas därför att jag vid brevskrivartillfället befann mig i ett chockartat tillstånd beroende på omständigheter som här inte närmare ska gås in på men som hade sitt ursprung i att kropp och själ inte spelade samma rollspel utan drog åt olika håll ungefär som när en dålig trubadur framför en klassisk visa och sången ligger några sekunder före gitarren, det låter inte bra men ingen säger något för det är ju ändå en trevlig kväll med god mat och sköna människor men helst vill man gå hem, ta nattbussen ut till förorten där man kliver in i miljonprogramslägenheten och låser dörren efter sig, klockan är tre på natten, åh herregud så mycket, man dricker ett glas vatten och tittar ut genom köksfönstret, inget liv alls därute men det är skönt, det är så man vill ha det eller hur Puck, visst vill man det, inte vill man ha korsfästelse när man kan få ett lugnt liv liksom vid sidan om.