Okänd

Jag sitter vid fönstret och tittar ut. Det är sent på kvällen, regnet slår mot rutan. Jag plockar upp en bok på måfå. Det blir Allan Erikssons "Grönska min gränd". Jag vet ingenting om författaren annat än det som står på baksidan och det som han skriver i sitt eget förord. Boken är AE:s debut och skrevs 1941. Han tillhör de yngre arbetarförfattarna. Enligt baksidestexten är boken "en levande krönika från dagens Sverige". Det gäller förstås inte nu. På nätet finns nästan ingenting om författaren Allan Eriksson. Däremot kan man läsa om direktören AE, om kompositören AE och om diskuskastaren AE. Om den sistnämnda kan sägas att han vid OS i Antwerpen 1920 kom sexa på 39,41. Det lilla som står om författaren AE är att han föddes i Göteborg och att han levde mellan 1916 och 1963. Han har också skrivit "Mårten Blidman, socialdemokrat". Det har regnat av och till hela dagen. Det är nu måndag, på onsdag åker vi hem. Jag vill veta mer om Allan Eriksson. Från början var han sjöman. Sen mönstrade han av med en önskan att bli författare. Han bodde under en buske i Vitabergsparken. Jag läser lite i boken men får inget sammanhang, jag är för splittrad. Vandrarhemmet består av tre baracker. Kanske är de från beredskapsåren. De innehåller allt man behöver, sängarna är sköna och trivseln god. Idag var jag i Dalhem. Synd att tågen inte längre går på Gotland. Igår besökte vi Havdhem. Där växte Sonja Åkesson upp, hennes pappa var stins. De bodde först i Buttle, sen flyttade de till Havdhem. Jag försökte hitta stationshuset men lyckades inte. Det lär dock finnas kvar. Dottern ringde från Paris. På displayen stod "Okänd" istället för hennes namn. Det hade blivit något fel. Hon kunde ringa till oss men inte vi till henne. En röst sa att numret inte fanns. Jag tog kontakt med Tre men de hade ingen förklaring. Det var som om Allan Eriksson ringt. Han var också okänd. Jag slår igen boken, jag vill inte läsa mer. Ingen är ute i regnet, alla är inne. Några tittar på TV i matsalen, andra äter en mycket sen middag. När jag nyss var ute i köket frågade en kvinna vad jag ville ha. Jag sa "en bordskniv". Det lät som om det var hennes kök, att jag störde. Kanske är inte trivseln så god trots allt? Planet från Paris har landat på Arlanda. Det betyder att dottern är hemma. Hon har flygit från Paris via Oslo, det blev billigare. Nu är hon inte längre okänd. I morgon ska jag läsa vidare i AE:s bok. Just nu är jag för trött. Det går bara inte.