1 november

En ny gräns har passerats, den mellan oktober och november. Det är inget märkvärdigt i sig, det är ingen stor sak. Det är absolut inte som att passera gränsen mellan Sverige och Norge som ju är en händelse utan jämförelse. Jag såg på Ginza att man nu kan köpa "Fleksnes fataliteter" på DVD. Alla avsnitt som visats på TV ska vara med, däribland klassiker som "Sänghästen" och "Linbanan". Det är svårt att avgöra om Fleksnes är dum eller smart. Fräck är han i alla fall. Fräcksmart. Han har talets gåva. Han avlevererar dräpande repliker. Ingen kan värja sig mot dem. På 1980-talet spelade jag in fem avsnitt på video, nu är det bandet borta. Det var ett AGFA-band, E-180. Trädens löv är gula och har fallit till marken. I vår kommer nya, det är livets under. Oktober är bra men november är bättre. Tidigare fanns tydligt markerade gränslinjer mellan olika länder, man högg upp breda gator i skogarna. Mellan vissa stater finns de fortfarande kvar, dock ej mellan Sverige och Norge. På posten i Trysil 2003 såldes en DVD med Fleksnes. Varför köpte jag den inte? Jag köpte frimärken men inte det som var viktigast. Nu finns möjligheten igen, den får jag inte missa. Vädret verkar bra, det är uppehåll. En gnutta solsken tittar in. Åke Wassing skrev "Se nu tittar lilla solen in igen". Han skrev också fyra tunga romaner om sin uppväxt på ett ålderdomshem i Hälsingland. Har inte jag skrivit om det tidigare? Jag minns inte men en gång till kan inte skada. Den mest kända av romanerna heter "Dödgrävarens pojke". Det var tunga böcker om ett tungt liv. Till slut blev det för tungt. Han dog 1972. Då studerade jag litteraturhistoria vid Stockholms universitet men jag tror aldrig att Åke Wassings namn blev nämnt. Nu gör vi det denna novembers första dag, en söndag. Åke Wassing!