Saltsjöbaden

Den här bilden har fått namnet "Natt" och är fotograferad på baksidan av Saltsjöbadens Centrum. Fortsätter man ner till vänster i bilden kommer man efter några hundra meter till Tippens station på linjen Igelboda - Solsidan som är en matarlinje till huvudlinjen Slussen - Saltsjöbaden. Det är alltså som i Stocksund på sin tid när Långängslinjen gick fram och tillbaka mellan sina två utposter. Kameran som jag använde heter Canon Power Shot 710 IS och trädet är en björk. Vid den här tidpunkten på kvällen var det tämligen folktomt i S-badens C. En joggare i shorts och t-tröja sprang förbi. Han verkade inte frysa. Några människor var ute och rastade sina hundar, dagens sista rastning. Jag ställde kameran på en lastbrygga för att få maximalt stöd. Ibland är det roligt att vara ute på nätterna, ibland inte. Ibland är det roligt att ta ställning i aktuella politiska frågeställningar, ibland vill man bara göra som strutsen. Jag tror inte att muslimerna kommer att äta upp vår svenska folksjäl. Hur skulle det gå till? Svårigheten med att fotografera på natten är att hålla kameran stilla så att inte bilden blir skakig. Ett stativ är att rekommendera. Mitt heter Gitzo och är mer än tjugo år gammalt men det är ingen ålder för att stativ. Tyvärr hade jag det inte med mig. Lastbryggan blev räddaren i nöden. Vår folksjäl är naturligtvis helt annorlunda idag än den var för hundra år sedan. Den ändrar sig lite hela tiden, ungefär som när cellerna dör i kroppen och ersätts av nya. Gitzo är Made in France och anses vara ett bra stativ. Det är en amatörmodell, ingen proffsmodell vilket passar bra eftersom jag är just amatör. Jag minns inte var jag köpte det. Möjligen var det på Expert Storköp på S:t Eriksgatan. Där köpte jag kameraprylar, papper, framkallare m.m. I kväll tänkte jag lägga mig tidigt men det verkar inte bli så. Internet har slutat fungera, snart kommer det igång igen. I morgon är det fredag, vad händer då? Inget speciellt hoppas jag. Jag vill inte att oförutsedda händelser ska inträffa. Jag har kopplat datorn till stereon och lyssnar på "Bag´s groove" med Miles Davis. Den är inspelad på julafton 1954. För amerikanerna är julafton en vanlig arbetsdag, för oss är det en helig dag. Jag är mycket nöjd med Canonkameran, den tar finfina bilder. På 1970-talet hade Canon en reklamannons där en lättklädd, förförisk kvinna viskade: "Min karl har en Canon". Möjligen fanns det ett tillägg: "Vad har din?" men det är jag inte säker på. En sådan reklam vore otänkbar idag. Jag vill gärna ha en telefon med 12 megapixelkamera. Sony-Ericsson har en sådan, den heter Satio. Då kan man ta bilder av bra kvalitet när som helst även om kameran ligger hemma för telefonen är ju alltid med. Det finns även andra alternativ men jag är mest van vid Sony-E. Kanske gick Miles och hans musiker ut efteråt och tog en glögg. Det var ju trots allt julafton. "När mörkret faller" är en av de bästa filmer jag vet, särskilt inledningen när Georg Fant står i den kalla vinterkvällen och väntar på en person som ska komma med tåget. Han tror att det är en man men har fått fel information, det är istället en kvinna. Filmen är från 1960 och är regisserad av Arne Mattsson. Den bygger på en bok av Maria Lang - "Tragedi på en lantkyrkogård". Mördaren i filmen är en annan än i boken. Karl-Arne Holmsten spelar detektiven Christer Wijk. I några andra Mattssonfilmer spelar han detektiven John Hillman. Jag tycker om de där filmerna. De speglar sin samtid. Varför skriver jag så? Det låter väldigt intetsägande att beskriva dem på det viset. Min nuvarande telefon har en kamera på 5 megapixel. Den tar i och för sig bra bilder men 12 mp borde vara bättre. Snart är skivan slut. Sista spåret heter "But not for me" men det är det ju, för mig. Georg Fant spanar bort mot tåget som nu rullat in på Västlinge station men ingen mansperson kliver av. Irriterad styr han VW-bussen hem igen, uppdraget har misslyckats.