Filmer

Jag tycker om gamla svenska långfilmer där någon av karaktärerna är en hemvändande svenskamerikan som bryter lite lagom och där själva poängen utgörs av att den här personen inte riktigt är den som han/hon (oftast han) utger sig för att vara. Sånt är roligt. Det kan också vara en falsk mexikansk operasångare som i "Pensionat Paradiset". Man väntar bara med skräckblandad förtjusning på ögonblicket när den äkta operasångaren ska dyka upp. Jag tycker också om vissa titlar på filmer, till exempel "Kärlek och störtlopp" med Sture Lagerwall i huvudrollen. Då vet man att det blir riktigt bra.