John Lennon och jag

John tyckte om att baka. Han knådade degen med våldsam frenesi och betraktade sen fascinerat när den jäste upp, först en gång, därefter en gång till på plåten. Han var en skapande konstnär, degen var hans uttrycksmaterial. Detsamma gäller för mig, i all blygsamhet förstås. Som jag tidigare nämnt bakade jag vetebröd igår och idag försökte jag mig på ett hälsobröd. Jag gjorde det enkelt för mig och köpte ett mix på Lidl. Instruktionerna fungerade inte så bra eller rättare sagt, degen blev inte riktigt likadan som det stod att den skulle bli. Den blev tyngre och osmidigare och jag tänkte att nu är det kört men jag lät den ändå jäsa den utsagda tiden och därefter körde jag in plåten i ugnen. Gräddningstiden skulle vara femtio minuter men redan efter tjugofem ansåg jag att det var nog och det var det också. Törs jag säga att resultatet blev riktigt bra - fin smak, hård skorpa, saftigt inkråm. "Ibland har man tur" som Sven Lindberg sa i "Damen i svart". Det hade inte John Lennon tyvärr. Men jag säger så här: "I morgon John, ska jag baka rågsiktskakor från scratch, vad säger du om det?" Johns självklara kommentar: "O no..!"