Till Nordkap

Jag vill till Nordkap, det har jag kommit fram till nu. Det blir visserligen en lång och tröttsam resa men utsikten över Norra Ishavet lär vara bedövande. Om man nu ser något vill säga. Dimman sägs ligga tung över vattnet stora delar av året med starkt reducerad utsikt som följd. Så var det när svågern var där. De såg ingenting förutom en dimvägg. Allt var bara vitt eller snarare grått. Dimman la sordin på stämningen, det hela blev inte alls som de hade tänkt sig. De storslagna vyerna gick helt enkelt upp i rök. Men så är det ibland, lysande utsikter blir snabbt förvandlade till inga utsikter alls. Kanske är man trots allt ingen "man of great expectations" fast man i sin oskuld trott det. Man tror så mycket i livet. Egentligen är det ju så att "människan spår och Gud rår". Det är ett talesätt som jag tycker beskriver verkligheten på ett adekvat sätt. Alltså - mot Nordkap!