Ett dramatiskt ljus

Just den här dagen var det ett dramatiskt ljus över Gotland. Solen trängdes med mörka moln och kombattanterna vann varannan gång. Från mörkret kunde man förvänta sig vad som helst, kanske till och med "The 4400:s" ankomst, men de kom aldrig. Vi åkte vägen som heter "Vacker väg" ner mot Hoburgen. Det är där Gotland slutar. Eller börjar, det är vilket man vill. På båda sidor ser man havet. Vi gick aldrig längst ut på spetsen. Det hade kanske varit att gå för långt. Man vill ha lite trygghet kvar. Tillvaron är skör. Bäst att inte riskera allt när det ändå bara rör sig om en fåfäng dröm, alltså den att kunna stå så långt ut att havet passerar förbi på armlängs avstånd på båda sidor. Som man kan göra i Skagen. Där har jag aldrig varit men det är inte för sent än. Kanske nästa år eller nästnästa. Just nu, en vecka senare, är himlen dramatisk även i Vallentuna. Det blir nog regn. I morse var det fint. Jag gick ut i trädgården för att se om blommorna behövde vatten men de var redan blöta på gränsen till drunkning. Rabarberna har växt sig groteska. Snart har jag skrivit färdigt det här och kan trycka på "Publicera inlägg". Det gör jag nu.