Julen 1957

Arvid Loväng har kört ihjäl sig med tattarhästen. Full fart in i himmelriket. Innan dess gjorde han Tarps-Elin med barn. Han var en man av den gamla skolan men brännvinet blev hans fall. Nu kommer bröderna inte överens om arvet. Kjell Loväng vill ge 30 000 för gården till dödsboet men Aron och Börje vill ha mer, de är gnidna. Doktor Osborne har bjudit 55 000, en hiskelig summa. Knappast någon kan bjuda över. Kjell är förtjust i Birgit, distriktssköterskan. Hur ska det gå med deras kärlek? Och kommer Kjell att lämna Motorpa by för att resa tillbaka till Stockholm där han fått ett nytt jobb? Äntligen vågar han säga till Birgit att han älskar henne. Det har tagit tre år. Nu är det sagt. Och nu är filmen slut. Den heter "På dessa skuldror". Det är en bra film, gammaldags och långsam men så var livet för 60 år sedan. Det ovan skrivna har ingenting alls med julen 1957 att göra som jag för övrigt inte minns så mycket av. Morfars dagbok ger dock en viss vägledning. Julafton var på en tisdag, dagen innan höll mormor på med julmaten medan morfar högg i skogen vid Enebyberg. På julaftons förmiddag gick morfar ner till snabbköpet (det måste ha varit Metro i Roslags-Näsby), sedan kom "främmandet" från Stockholm och från Märsta. Fler gäster på jul-och annandagen och därefter var det hela slut, vardagen tog vid igen.