En månad senare

Idag för en månad sedan var det julafton. Jag skar upp skinkan och gjorde efter det en ugnsomelett med räkor. Efter Kalle Anka åt vi, därefter dracks kaffe med dopp och på kvällen blev det julklappsutdelning som vanligt. Så här en månad senare har vissa förändringar inträffat. Det har helt klart blivit ljusare på morgnar och kvällar. Trots kylan hörs fåglarna sjunga intensivt i trädtopparna. Deras sång antyder att en ännu större förändring är att vänta - våren. Fast den dröjer, än ligger snön vit på taken. Just nu visar termometern på -12. Mer snö ska komma. Igår googlade jag på Petropavlovsk och fick fram en karta, en fotografisk sådan. Vid kajen låg militärfartyg. Hela stan såg ut att bestå av förrådsbyggnader. Jag vill fortfarande åka dit men vet inte när. En arbetskamrat från Dagestan säger att Petropavlovsk är som "sista bänken i klassrummet", ingen vill sitta där. Men när jag gick i skolan ville många sitta längst bak och helst vid fönstret. Kanske vill man inte det i Dagestan. Petropavlovsk har 194.000 innevånare. Där måste alltså finnas även bostadshus, inte bara jättelika förråd. Staden ligger vid foten av Avatjinskijvulkanen som på alla bilder ser snötäckt ut, även sommartid. På 1920-talet färdades Sten Bergman med hundsläde vida omkring i omgivningarna. Då var staden betydligt mindre, den bestod bara av några få gator med trähusbebyggelse. Bergman gillade varken ryssar eller kamtchadaler, inte heller kineserna stod högt i kurs hos vår svenske forskningsresande. Däremot uttryckte han ofta sin uppskattning över japanerna som han ansåg vara flitiga och ärliga. Själv ska jag strax göra en egen forskningsresa i mina omgivningar. Jag ämnar mig ner till COOP för att inhandla margarin och lite annat. Resan företas med bil, jag slipper hundsläden. Och ikväll blir det rotmos och fläsklägg. Kanske är trots allt den 24 januari bättre än den 24 december. Men man får ju inga paket förstås. Synd.