Ett stort svart hål

Man har hittat ett ofantligt stort svart hål i universum. Från ett sådant kan inget ljus ta sig ut på grund av gravitationen. Ljuset kan däremot ta sig in men sen blir det kvar där. Svarta hål finns inte bara i den oändliga rymden, de finns också i vissa bilförares tjocka skallar, särskilt vintertid. Frågan är om inte de hålen är större än de som finns ovanför oss. Vinterkörning är i och för sig inte särskilt svårt. Grundregeln är att man inte kan köra som på sommaren eftersom underlaget är halt. Dessutom brukar småvägarna bli smalare för varje gång snöplogen gjort en runda. Det bekymrar dock inte bilförarna med stora svarta hål i huvudet för det är ju "den som möter som väjer". Självklart är det så. Skulle det kunna vara på något annat sätt? Svar nej! Vintern verkar annars hålla i sig. Det har snöat ordentligt några dagar och tempen ligger just nu på -18,8. Det är för mycket. Lagom är bäst säger man och det stämmer faktiskt. Jag har precis börjat läsa "Blå isen" av Hammond Innes. Han var engelsman, levde mellan 1913 och 1998 och kan väl närmast karaktäriseras som en äventyrsförfattare, en sällsynt företeelse idag när alla skriver deckare och thrillers. Innes specialitet var detaljerade miljöskildringar, särskilt med havet som motiv. Hans människobeskrivningar är däremot rätt stereotypa, för att inte säga direkt träiga. "Blå isen" utgavs 1948 och utspelas i Norge dit en samling äventyrare beger sig på jakt efter en sällsynt mineral. Många frågetecken finns vad beträffar huvudpersonernas förflutna. Att någonting kommer att hända står helt klart. Om jag tolkar väderkartan rätt, kommer temperaturen att stiga under dagen. Det känns skönt. Oroväckande är emellertid att den försvunna damen på Orkneyöarna ännu inte hittats. Inga direkta spår finns heller. Vad kan ha hänt? Det hela är ett mysterium. Som ett sådant kan även författaren J D Salinger rubriceras. Han skrev "Räddaren i nöden" 1951 och utgav några novellsamlingar efter den men 1965 tog det stopp, åtminstone vad gäller bokutgivningen. Skrev kanske han gjorde, det vet man inte så mycket om eftersom väldigt få människor har träffat Salinger under de senaste 40 åren. Han levde eremitliv och gav inga intervjuer. En granne lär dock ha sagt att Salinger var som vem som helst, han var artig och vänlig och kunde småprata med folk i livsmedelsaffären. Nu är han död. Och jag ska ta en knäckebrödssmörgås med mögelost och dricka ett glas filmjölk till den. Det blir gott.