20 mars

I morse var det gråkallt vårvinterväder, sen blev det bättre. Ändå är det ett landskap i svartvitt som man blickar ut över. Det känns i alla fall så. Snön ligger fortfarande djup på vissa ställen men den börjar smulas sönder, solen fräter. Jag har köpt en ny telefon, en SE W995. Den är fantastisk. Det går att göra allt med den, till och med ringa. Jag kan sitta på Sörgårdens pizzeria, ta en bild av interiören och sedan snabbt slänga ut den på Facebook. Det bästa är att jag kan använda den som modem till min dator. Jag är mycket nöjd med min nya telefon. Färgen är svart, den finns också i en röd variant. Jag valde den svarta därför att … ingen speciell anledning. Egentligen gick jag in på Expert för att köpa AA-batterier men jag kom ut med en telefon. Det var så att när jag stod därinne mindes jag att de batterier jag ville ha inte såldes av Expert, därför köpte jag en telefon istället. Man vill inte gå ut tomhänt. Det fanns många telefoner att välja emellan och jag valde den här, en SE W995. Jag tror (jag vet) att den fyller de krav som jag ställer på en telefon, de som jag anser vara nödvändiga – wifi, bluetooth, bra kamera (8 mp), radio, musik, bra surf. Telefonen har onekligen gjort mig till en lyckligare människa. Förut var livet tungt och trist, nu är det som en omvänd hand. Det är som att sitta på gamla Nordsjön och veta att man kan styra båten i hamn. Förra gången jag gick in på Expert för att köpa Energizer Lithium batterier i AA-format fick jag veta att de inte förde dessa. De hade istället andra som var lika bra. Det var de inte. De var jättedåliga, de var en stor besvikelse. Trots det vill jag gärna handla på Expert eftersom de är experter. De vet vad kunderna behöver även om kunderna inte vet det själva. Det hade kanske varit flashigt med en röd telefon men nu blev det en svart. Det är inget att fundera på, inget att gräma sig över. Lagt kort ligger och det ligger bra tycker jag. Minneskortet är på 6 gb. Jag har lagt in lite musik men även Dylan Thomas som läser egna dikter. Bland annat läser han "Do not go gentle into that good night", som han skrev vid sin fars död. Det skulle vara roligt att besöka Dylan Thomas hemtrakter i Wales, Swansea där han föddes och Laugharne där han bodde de sista åren i huset som kallades "Båthuset". Dog gjorde han i New York 1953 efter att enligt uppgift ha konsumerat 18 whisky på raken, en siffra som bartendern på den aktuella baren fastslog vara klart överdriven. Kanske rörde det sig bara om 9 whisky, dessutom var han sjuk redan innan han kom till New York. Men han var i behov av pengar och föreläsningsturnéerna i USA drog in sådana. Nu har det blivit fint väder, solen sprider sin värme. Imorgon dock snö och kallt igen, låter otroligt. Vintern borde vara slut nu. Men jag gillar egentligen hösten bäst. När augusti svänger över i september är man på banan igen, då är man i fas. På Malta 2007 pratade jag lite med en kvinna från Wales, hon ville ha hjälp med sin kamera. Hon frågade om vi var svenskar, hon tyckte att hon kände igen språket när vi pratade. Hennes syster hade varit gift med en svensk och bott i Göteborg. Själv bodde hon i Cardiff. Bob Dylan lär ha tagit sitt efternamn efter Dylan Thomas men det kanske bara är en skröna. Han lär också ha sagt att han gjort mer för DT än vad denne gjort för honom. Det är så mycket snack. Göran Stangertz är på TV. Han vet inte vem han är, han har minnesförlust. Kvinnan som han pratar med påstår att hon är hans hustru. Pjäsen heter "Tills döden skiljer oss åt". Jag gillar Göran Stangertz. En gång spelade han sjöman i en TV-pjäs. Han stod på däck och sjöng "Istanbul, Konstantinopel". Det var när båten närmade sig denna plats. Jag minns inte hur pjäsen slutade. Var han inte också med i "Jack"? Jo, det var han som var Jack i filmen regisserad av Janne Halldoff och baserad på Ulf Lundells roman, den som skrevs i ett enda svep på en 30-meter lång pappersrulle. Lundell skrev den i ett enda glupande andetag. Fel – det var Jack Kerouac som arbetade så när han skrev sin klassiker "On the road". Tre veckor tog det men sen hade han sin klassiker. Kerouac söp också ihjäl sig, mot slutet var han ett vrak. Han bodde hemma hos sin mamma som oroligt vakade över honom. Hon ville inte att de gamla kompisarna skulle hälsa på, de hade bara en massa skit med sig. Men döden gick inte att stänga ute. Det har blivit mörkt. Tidigare idag köpte jag två almanackor på en loppis. Den ena är från 1962 och den andra från 1965. På omslagen står "ICA almanack (årtal)" och längre ner "Ordsbo Handel, K E Haglind, Tierp, tel. 200 61". På näst sida sidan i den från 1965 har ägaren skrivit: satt potatisen den 11 juni, slutade så den 19 juni. Hur blir det i år när våren är så försenad. Finns Ordsbo Handel kvar? Göran Stangertz säger "du döljer någonting" och lite senare "vad är det du döljer?". Helt ärligt kan jag svara att jag inte döljer någonting. Däremot finns det mycket kvar att läsa i almanackorna och till det ber jag att få återkomma.