Onsdag, torsdag

Onsdag, dagarna går. Det ska bli kallt igen men till Hornborgasjön har faktiskt de första tranorna kommit. Synd att man inte är där, det lär ju vara något av en upplevelse. På Spotify sjunger Fred Åkerström "Gamla Nordsjön" i en kraftfull och ovanligt lång version, över sex minuter är den. Harry Brandelius höll på betydligt kortare tid men han sjöng nog inte alla verserna. Idag var vi vid Ekskogens station, drack kaffe och tittade runt lite. Tåget passerade förbi, det stannade till som hastigast. Ingen steg av eller på. Metrotidningarna låg hoppande i sin plåtlåda, sprängfyllda av nyheter som ville ut. Efter en stund ringde en kollega. Deras buss hade gått sönder, de var stående i Åkersberga. Bara att hasta vidare. Senare visade det sig att fukt kommit in i fördelardosan. Fukt är alla fördelardosors värsta fiende. Jag är spänd inför upplösningen av Ann Cleeves bok "Svart som natten". Det är en deckare som utspelas på Shetlandsöarna. Fascinerande miljö. Man kan tänka sig en deckare med handlingen förlagd till Ekskogen. Bakom stationen (hållplatsen) finns ett litet industriområde, perfekt för allehanda kriminella aktiviteter. Det har blivit torsdag, plusgrader på termometern. Jag tror inte att Magnus Tait är den skyldige, han är alldeles för uppenbar. Det måste vara någon annan. Duncan? Robert? Euan Ross? Mr. Scott? Många kandidater finns. Kommissarien heter Jimmy Perez, ett ovanligt efternamn på S-öarna. Ibland brukar jag titta på den webbkamera som finns uppsatt i centrala Lerwick. Inte mycket händer, folk går förbi, en enstaka bil. Det är som det ska vara. Man tycker ju ändå att en bil, eller VW-buss som i detta fall, ska tåla en maskintvätt på OK. Det borde inte kunna tränga in fukt i tidigare nämnda dosa. Kanske var den trasig? En spricka. Sånt ser man inte utan vidare. Det är som med ett aneurysm i hjärnan, det syns inte heller. Plötsligt spricker det och då står man där. Tur att man inget vet nu när livet är så rikt och blomstrande, nu när tranorna har kommit. Det är en lyckans tid.