Den största bomben

Jag försöker skriva ett inlägg på bloggen men det går dåligt. Orden fastnar på vägen. Bilden föreställer Vallentunasjön. För många år sedan sa en man på bussen att om man släppte "den största jävla bomb" som någonsin gjorts rakt ner i sjön, så skulle den kanske bli ordentligt upprensad. Det är säkert sant. Inte bara sjön förstås utan hela Vallentuna. Ten and out. Mannen yttrade dessa ord på buss 615 som vid denna tidpunkt gjorde vissa turer mellan Täby C och Vallentuna station, via Arninge, Rosenkälla och Angarn. Det var en lång och härlig tur. Jag brukade sitta längst bak och betrakta landskapet. Vackrast var det om höstarna när träden iklädde sig sina orangea dräkter. Jag minns inte var mannen med bomben steg på bussen men det måste ha varit i Angarn. Han pratade med en bekant, de satt bredvid varandra. Sjöns hälsotillstånd hade debatterats flitigt i lokalpressen hela året. Vattnet var nästintill förgiftat, ingen gjorde något, ingen tog sitt ansvar. Det var för jäkligt. Jag steg av vid Vallentuna station och gick sedan hem till Mörbygården. Ibland kom 601:an lägligt, då hade man tur. Ofta hade jag kameran med mig. De vackra höstfärgerna spelade egentligen ingen roll eftersom jag mest fotograferade i svartvitt. Jag hade en Olympus OM 1, en perfekt SLR-kamera på grund av sin litenhet. Jag hade ofta med mig den på jobbet. Många av dem jag fotograferade är döda nu, det känns hemskt att tänka så. Tiden är en rasslande ond ande som inte går att stoppa. Leena Larjanko, musa till författaren Pentti Saarikoski, försökte göra det genom att äta upp delar av en klocka men misslyckades. Hon blev istället intagen på mentalsjukhus. Saarikoski blev det också och trivdes så bra att han ville stanna kvar. Så småningom åt han upp sig själv och dog 1983 under ett besök i hemlandet Finland. Han ligger begravd i Valamo kloster. Nu är det verkligen sommar. Varje dag blir den varmaste dagen hittills. I går kändes det som åska i luften. Det var ryssvärmen som stötte ihop med kallare väder, då blir det explosioner. Fast inget hördes, det var bara en känsla. PS söp mest men skrev också ett ofantligt antal sidor. Han satt hela tiden med pennan i handen, orden rann ut på de vita pappersarken, de rann i floder. Nu går det trögt att skriva igen, somnar nästan. Det har blivit lite mörkare. Regn i natt. I Volgograd har en bro börjat svaja. Anledningen tros vara en liten jordbävning eller den kraftiga vårfloden. Bron är bara sex år gammal. På filmen ser man människor röra sig på den trots svajet. Staden hette tidigare Stalingrad och ligger vid floden Volga. Ännu tidigare hette den Tsaritsyn. Det var vid Stalingrad 2:a världskriget vände, det vände tillbaka mot Tyskland igen. Nu regnar det åter. Regnfronten kommer norrifrån. I eftermiddag försvinner den eventuellt ut över Östersjön. Jag minns en resa med tåget till Norrtälje, det var på 1950-talet. Vi steg på vid Ensta anhalt och fick efter några timmar byta i Rimbo som då var en stor järnvägsknut. I Norrtälje stötte vi ihop med en luffare som tidigare varit hemma hos oss och sålt skosnören, han hette Sten. Senare på dagen drack vi kaffe på serveringen vid DC 3: an. Jag antar att vi också måste ha ätit någonstans men var kommer jag inte ihåg. Tåget gick samma väg tillbaka. En av stationerna hette Syninge, en annan Finsta. Vi kom hem på kvällen. Det var sommar och fortfarande ljust ute. Om sommarkvällarna kastades skuggorna ända ner till gården där morfar arbetade. Vi blev alla enormt långa. Luffaren Sten livnärde sig på sina skosnören. Nu är han naturligtvis död sedan länge. Jag hade ingen kamera med mig till Norrtälje. En sådan fick jag först 1959, en Agfa Isola 1 för 120 film. Rullarna lämnades in på Mobergs Foto i Roslags-Näsby där Moberg framkallade dem och kopierade bilderna i ett litet mörkrum bakom butiken. Bredvid låg Fribergs konditori och på den andra sidan en tobaksaffär som drevs av ett äldre par. Regnet verkar ha upphört nu. Fronten kanske redan har svängt ut på Östersjön. Vi hoppas på det bästa i denna fråga och hoppas även att "världens största bomb" aldrig någonsin blir släppt över Vallentunasjön. Det skulle få förödande effekter, speciellt för denna blogg. Vem skulle vilja riskera något sådant?