1 maj

Rödgrön är framtiden! Enligt de senaste mätningarna leder nu vänsterblocket klart före regeringspartierna. Kanske blir det ett skifte vid makten. Däremot är inte Mona S särskilt populär. Varför? Är det för att hon är kvinna? Antagligen. Jag tycker att hon verkar bra. Persson var dryg och pompös, det föll han också på. Mona är på en annan nivå. Hon är en av oss. Det kunde man inte säga om Persson, han var en av dem. Reinfeldt likaså. Och Maud. De tillhör fiendelägret. Mona däremot skulle man kunna tänka sig prata med vid en busshållplats (om hon nu förflyttar sig med SL-buss, tyvärr inte så troligt). I förmiddags hade ett gäng raggare radat upp sina kromglänsande ögonstenar framför Perkas gatukök i Valdemarsvik. Vi trodde att de sakta skulle glida upp och nerför Storgatan ett antal gånger men istället försvann de åt ett annat håll efter hamburgarna och colan. Det har varit en lugn natt här nere. Antagligen gjorde vädret sitt till. Ett strilande regn kan kyla ner de värsta bråkstakar. Det har varit tal om att polisen helt ska flytta härifrån men i affärerna ligger protestlistor, folk vill ha dem kvar. Jag vet inte vad jag skulle vilja prata med Mona om på en busshållplats. Om livets kringelkrokar och hårda törnar kanske. Men då får jag skynda mig på, bussen går snart. Det har varit glimtar av sol idag men ganska blåsigt. Vi tog en promenad på kvällen. Fortfarande går det att se var järnvägen gick fram. 1966 rullades rälsen upp för gott, en epok var slut som man säger. Stationen finns dock kvar. Den är stor och ståtlig med bostäder ovanpå och sotningskontoret i gatuplanet. Även busstationen är inrymd här. Bussarna går till Norrköping. På väggen till f.d. godsmagasinet har någon skrivit GOD JUL, är inte det nästan otillbörligt? Längre bort längs promenadvägen mot Grännäs, ligger det gamla lokstallet. Det är igenbommat och igenspikat. Vad som finns i dess inre är en hemlighet. Det är som med människan, det mesta vet man inte. Ikväll är det ljusare än igår kväll. Förkylningen är betydligt bättre, snart märks den inte ens. Då är det som om man aldrig varit sjuk, folk tror en inte, man får förklara sig i det oändliga. Jag vill gärna ta bussen till Norrköping och sedan åka vidare mot Stockholm med tåg via Getå, Kolmården, Jönåker och Nyköping. Den värsta olyckan i svensk järnvägshistoria inträffade den 1 oktober 1918 i Getå. Det var banvallen som gled undan, minst 42 personer omkom. Det gick också tåg till Arkösund från Norrköpings Östra - Vikbolandsbanan. Nu sänker sig mörkret över det lilla samhället vid Valdemarsvikens slut. Inne på Melkes krog glimmar storbilds-TVn. Folk dricker öl och har trevligt. Kanske odlas nya bekantskaper eller också går var och en hem till sig efteråt. För inte vill man väl gå omkring med en blindgångare under armen. Det kan ju vara livsfarligt.