På resande fot del III

Alla resor ut innebär också en resa hem. Ibland kan den dröja tio år, ibland sker den nästa dag.
Kort och rapsodiskt:
I Älvkarleby rinner Dalälven på båda sidor om Laxön. På den ena strömmar den fritt, på den andra stoppas den upp av ett kraftverk där dammluckorna ibland öppnas helt utan föregående varning.
På Laxön har man inrättat ett Stig Dagermanrum med vissa av författarens tillhörigheter, bland annat hans skrivmaskin. Tyvärr är vi alldeles för tidiga för ett besök, rummet öppnar först klockan 12. Dagerman var född i trakten. Han växte upp hos sina farföräldrar som drev ett litet jordbruk.
Fortsätta, fortsätta på livets stig!
I Karlholmsbruk ligger ett antal sopborstar/kvastar uppe på ett tak. Varför? Ett äldre par ute på stavgång förklarar att dessa kastas upp där varje skärtorsdag, antagligen för att förhindra resor till Blåkulla (hej, vad man bedrar sig).
I år hade dessa föremål av någon anledning ej blivit nertagna. Kvinnan är född i Karlholmsbruk, hon har bott där hela sitt liv. En tid ägdes kyrkan av Kooperativa förbundet. Bruket lades ner 1931. En annan industri finns, där tillverkas träskivor. Det är vackert på platsen men det är inget som de brukar tänka på, de bara bor där.
Säger de och vandrar vidare med sina stavar.
I Fagerviken frös en sillval fast i isen 1923. Den var 13 meter lång och tusentals människor kom för att beskåda underverket.
Hade inte boxaren "Lillen" Eklund stuga i Fagerviken? Jag tycker mig ha läst det. Nu är han död. Han hade ett stort hjärta men det räckte inte till.
Fisk finns att köpa, de vackra vyerna är gratis.
I Hållnäs syns tydligt ett ICA-Nära, en skola och en kyrka. Kyrkan syns förstås mest. Inuti ska finnas kalkmålningar på väggarna utförda av den s.k. Roslagsmästaren. Tid: sent 1400-tal.
Slingrig väg ner mot Löfstabruk. Gammal stavning är Leufsta. Folkparken och Folkets Hus ser ut att ligga i träda.
Vi stannar idag också, nu skiner solen. In i parken, nya bilder. Gångarna har nykrattade fåror, raka som mittbenor.
En bit bort ligger Forsmark.
Caféet har öppet sin näst sista dag för säsongen. Det blir kaffe, smörgås och ett foto som omedelbart hamnar på Facebook.
Kärnkraftverket ligger på 5 km:s avstånd. Det känns betryggande, då är man ju säker. Nu lär ny teknik finnas som förhindrar härdsmältor. Ingenting kan helt enkelt gå fel. Det tror vi naturligtvis på precis som vi trodde på befälen i lumpen som sa att när det slutat flyga omkring saker i luften, skulle man omedelbart vidta sanering av den egna kroppen. Med vad? Hade inte allting kontaminerats efter atomexplosionen?
Vägen fortsätter mot Österbybruk.
Vigelsbo gruvor 2 km. Det blir en avstickare inåt skogen. Skylten går inte att missa men var är gruvorna? Enligt bergsbruk.se slutade brytningen på 1920-talet. Kanske finns rester av verksamheten kvar om man går längre in i markerna men vem vill riskera att trilla ner i ett gruvhål?
Nu kör vi på:
Österbybruk, Alunda.
Snabbkontroll om det verkligen finns en lanthandel i Tuna. Jo, faktiskt (vem har förresten tvivlat?). JOURLIVS står det på skylten. Allt ser nerlagt ut men löpsedlarna är från igår så något LIV måste finnas innanför väggarna.
Fortsätter mot Faringe, Almunge och så småningom Långhundra Livs där glass inhandlas. GB Sandwich.
Snart är vi hemma.
"Denna dagen ett liv" som någon sa. Var det farbror Melker?

Nej, det blev inget Tobo idag. Kanske en annan gång? Hoppas det.