På resande fot II

Dags igen för en resa.
Uppsala passeras i ett nafs, därefter ut på vägen mot Österbybruk. Den heter 290 för alla vägar har ett namn.
Folk pratar om havet. Vad är det för fel på Uppsalaslätten?
Längs vägen ett pärlband av spännande namn; Fjuckby, Vattholma, Rasbokil, Kurbo, Släsby. Det låter som ren poesi.
Viken till vänster, 2 kilometer. Vik? Här uppe i skogen?
Flymyra till höger.
Varningsskylt för utter. De små rackarna springer gärna över vägen. Kanske är de inte så små, jag har aldrig sett någon.
Framme i Österbybruk konstateras att där skulle man kunna bo. Många gör det redan. Två banker finns liksom lika många livsmedelsaffärer. Samt grillkiosk - Österbygrillen. Men Adolfs är borta. Synd, det var en fin restaurang.
Vägen fortsätter mot Film som är större än jag minns det. Vi ska till Lövstabruk. Dit gick en gång en järnväg, det var för brukets skull, för transporter. Men järnbruket, tidigare Sveriges största, lades ner innan järnvägen var färdigbyggd.
Vid Gräsbo syns en öppning i skogen där järnvägen har gått fram. Ingenting i övrigt finns kvar. Det känns andäktigt att se denna öppning, ungefär som det kändes i Sunne kyrka när vi var där. Det kändes lite speciellt.
Nu sitter vi vid Norra Porten och äter ägg-och falukorvssmörgåsar. Det regnar. Ibland är det uppehåll, vädret växlar hela tiden.
Bruksområdet är enormt. Turistsäsongen går mot sitt slut, endast enstaka intresserade står och tittar.
Värdshuset har dock gäster. Genom fönstret syns en man mumsa på en smörgås. Det är nyttigt med bröd. Charlotte Kalla dricker varje morgon en Actimel, det håller hon sig i form på.
Jag har förlorat min penna från Capella Ecumenica, den som var fylld av helig kraft. Hur det ska gå nu vet jag inte.
Spyker Cars har fler skulder än tillgångar, det måste vara jobbigt. De sa ju att allt skulle fungera så bra. Var inte det förutsättningen för dealen?
Vidare mot Gävle.
Skärplinge. Där var vi en gång.
Förbi Skutskär.
Man tänker inte direkt på att Skutskärs IF varit i SM-final i bandy sex gånger under 1900-talet, senast 1959 då man vann mot Västerås med 2 - 1. Publik: 28848 personer. Plats: Stockholms Stadion.
Man tänker i så fall mer på den stora pappersmassefabriken som släpper ut sina karaktäristiska dofter.
Men så är ju livet, ibland luktar det illa.
Vi åkte igenom Skutskär 1964 och 1966 när vi hyrde stuga i Hälsingland. Platsen hette Stråsjö och låg vid en liten sjö, rena idyllen. Stuguthyraren var TV-handlare, han bodde i Järvsö.
1965 var vi i Gåxsjö i Jämtland. Kall sommar.
Lätt regn mot vindrutan. Dugg.
Tom Hanks säger: "Jag har aldrig träffat en kvinna som vet så mycket om kryptex".
Det säger han i filmen "Da vinci koden".
12 miljoner möjliga kombinationer för att hitta rätt kod till den ask där hemligheten förvaras. Försöker man öppna asken med våld krossas en flaska vinäger och papyrusen löses upp.
Filmen visas just nu i TV 6.
Vi slöar på hotellrummet efter en lång dags färd mot natt. Vilken är hemligheten? Vi får aldrig veta eftersom de 12 miljoner kombinationerna tar för lång tid att dra igenom.
Reklam på TV: "Älskling, är det värktabletter du letar efter så ta de här".
Mer reklam: "It´s the guy to the left. "Are you sure?" "Yes, one hundred %".
För 12 timmar sedan var vi i Uppsala. Efter många stopp på vägen tyckte vi inte att vi kom någonstans men nu är vi ändå här.
Och i morgon far vi hem igen. Via Tobo men det är en annan historia.