Dagbok: Fredag 23 september

Morgonstund har guld i mund; tidningen ligger där den ska och på rätt tid.
Slår genast upp Fantomen. Han har i en vakts förklädnad sökt igenom hela fängelset. I den sista cellen ligger Diana helt apatisk.
Vem skulle inte göra det i hennes situation? Fortsättning följer.
Dagen är mycket fin och till helgen utlovas rekordvärme. Mycket bra eftersom det sista panelbytet då ska ske.
Det är grannen och jag som ska byta panel med varandra, jag får hans och han får min.
Till Lidingö på förmiddagen. Trapporna utanpå Gasklockan ser ruggiga ut. Hela området är i förvandling. Över bron och ner till höger, därefter mot Lidingövallen. Vi ska gå Lidingöloppet men startavgifterna har höjts från 150 till 250 kronor per startande. Hutlöst tycker vi och avblåser hela spektaklet.
Lax till lunch. Inget fel på den men räksåsen smakar konstigt.
Inget särskilt händer under eftermiddagen. Underbara stunder när inget händer. Allt behöver inte vara dramatiskt, ibland måste stillheten klistras fast mot vävtapeten.
En av Gustaf Rune Eriks bästa noveller slutar: "Alldeles innan jag kom fram till min port mötte jag ett gäng fulla killar som gick omkring och skrålade. En av dem hade nåt slags jävla toppmössa på sig från nån tillställning".
Novellen heter Pubertet. I den strövar två unga män omkring på Stockholms Söder en trist kväll i november och försöker hitta meningen med livet.
Den utspelas på den tiden när det fanns spårvagnar överallt i Stockholm. En av dem utgick från Roslagstull, där började stan om man kom norrifrån.
Hem från jobbet, fläskytterfilé är på gång.
Därefter ihopsättning av ytterligare ett vitrinskåp.
Mörkt ute. Inte konstigt, klockan är 20.25. Temperaturen är 11,3 grader. Ingen notering av vindstyrka och luftfuktighet idag.
Jag minns den där spårvagnen vid Roslagstull. Den stod på något sätt och väntade på mig men jag åkte aldrig med den. Det blev helt enkelt aldrig av.