Dagbok: Fredag 16 september

Kallare i morse, bara 9 grader. Det känns i väggarna.
Grekiskt lantbröd med färdigskuren Goudaost.
Helgen ska bli fin, regnet och blåsten har styrt ner mot Baltikum. Det kalla kriget känns i och för sig väldigt avlägset men ligger det ändå inte hela tiden latent inom oss?
Järnvägsbommarna går ner mitt framför motorhuven. Tåget kommer från Lindholmen men på en av vagnarna står "Österskär". Det kanske inte är så sensationellt men ändå.
I industriområdet springer en liten hare omkring, vi har sett den flera gånger. Den verkar söka efter något.
Till lunch: Kokta grönsaker med skinksås, gott och nyttigt.
Till kaffet: Ingenting! Det har blivit så nu. Jag förstår inte varför.
På eftermiddagen de vanliga fredagsrutinerna med musik och fruktätning. De flesta tycker om bananer, äpplen är inte så uppskattade.
Jag lärde mig igår innebörden av uttrycket Deus ex machina men nu kan jag ändå inte förklara. Det har dock något med Bobby Ewing i Dallas att göra.
Hem, därefter direkt iväg till ICA Maxi. Flygplanen glider in mot Arlanda. Tidigare hette platsen Halmsjön, en liten rest av denna finns kvar.
Vill minnas att jag en gång läste en artikel skriven av Jan Fridegård i en av STF:s årsböcker. Någonstans i den finns dessa ord med: Man tar stigen genom skogen och till kvällen är man i New York.
Visst är det fantastiskt! Lika fantastiskt som att citrusfrukten Satsumas nu åter rullat ner i fruktlådorna. Förr fanns den bara till jul, nu åtminstone tre gånger per år.
I Japan heter den Mikan, den är av japanskt ursprung.
21.00 är temperaturen 13,1 grader. Jag äter en av våra hemodlade tomater. Den har växt på en buske bakom huset. Förra veckan fick jag veta att vår granne tvärs över planket är från Eslöv.
Se där, se där, säger jag och avslutar alltså arbetsveckan nere i Skåne, vår svenska kornbod.
I morgon ska solen skina vilket den i och för sig alltid gör även om den ibland skyms av moln och inte syns nattetid eftersom jorden då vänder andra sidan till.