Dagbok: Torsdag 22 september

Vadan och varthän, vart är mänskligheten på väg? Jag har ingen aning men strax efter halv åtta är jag på väg till jobbet.
Temperaturen är 13,4 grader, vinden 5,6 m/s SW och luftfuktigheten 96%.
På radion spelas Trumpet Voluntary av Jeremiah Clark, fast i en version för orgel. Först trodde man att Purcell hade skrivit den men det var tydligen fel.
Kör lite senare förbi min barndoms skola. Den ser likadan ut men någonting måste ju ha förändrats.
Vi gick där i sex år. Vår första fröken hette Birgitta Ringström, född Brodén. Hennes man hette Ingemar.
Vår andra fröken hette Maj-Britt Nordenfeldt, jag minns inte vad hennes man hette.
I svampskogen finns ett stort antal sorter, både ätliga och dödligt giftiga. Under förmiddagspromenaden ser vi en trolig stolt fjällskivling som naturligtvis tillhör den första gruppen. Vi ser också trattkantareller och en rödvitprickig flugsvamp.
Pannkakor till lunch: mättnadskänsla först, därefter tomhet.
Eftermiddagen förflyter i trevligt sällskap. Vi har en fin arbetsgemenskap, ungefär som de Tre Musketörerna fast vi är fem. De var ju förresten fyra om man räknar in d´Artagnan och varför skulle man inte det?
Hård vind hela dagen, nu har den mojnat något.
Vallentunas vinnarpizza 2011 består av avocadosås, räkor, oxfilé, färska champinjoner samt dito paprika och ruccola. Kostar 100 kronor.
Mörkt nu redan strax efter 19.00. Temperaturen är 11,6 grader. På södra halvklotet förbereder man sig för vår och sommar. För folket där är det helt naturligt, för oss är det uppochnervända världen.
Frågan är vad som är upp och vad som är ner. Den kan diskuteras länge.