I Mönsterås

Vi har ingen direkt anledning att flytta till Mönsterås efter pensioneringen. Att min kusins båda farbröder kom därifrån, är inte skäl nog.
De hette Helmer och Manne och tog sig ibland en tur upp till Stockholm på moped.
Hur lång tid kan en sådan resa ha tagit? Sträckan är cirka 37 mil. I bästa fall går det att köra 3 mil på en timme, alltså bör svaret bli mellan 12 och 13 timmar.
Men det är bara i teorin. I realiteten får nog ytterligare några timmar plussas på. Säg 16 till 17 timmar och bröderna bör ha varit framme.
En av dem har jag faktiskt träffat, minns dock inte om det var Helmer eller Manne. Det kan ha varit vilken som helst av dem.
Den tredje brodern, min kusins pappa, hette Johan.
Han är inte alls förknippad med Mönsterås eftersom han, så vitt jag vet, nästan aldrig bodde där.
Möjligen kan han ha gjort det en kortare tid.
Vi har aldrig varit i Mönsterås tidigare. Korven som vi åt i grillkiosken i hamnen, var inte så upphetsande. Den kan närmast beskrivas som ordinär, till och med något under ordinär. På en skala mellan 1 och 10 vill jag betygsätta den med en 3:a.
Inte så att den smakade illa men den var tråkig.
Moset var dessutom intetsägande.
Det sa inte "god dag" när det kom och inte "adjö" när det gick. Det låg bara helt stilla i sin pappersform utan att presentera sig.
Hela måltiden får av mig en svag 3:a med snudd på 2:a.
Den kan absolut inte jämföras med någonting som serveras på Månkarbogrillen. Minns "Upplands Special" med både mos och frittes.
Då var det som om himlen öppnade sig i ett Hallelujajubel.
Som sagt, någon flytt till Mönsterås kommer aldrig på tal. Vi är helt enkelt inte hemma där. Hemma är ju här, i Uppland där Sveriges vagga stått.
Där står den fortfarande - vid Mora stenar. Den står bakom det lilla huset som inrymmer stenarna. Snälla, låt den stå ifred!