10 februari

En iskall morgon även idag. Tände en brasa 05.45, den flammade upp ordentligt efter att ha syreberikats några gånger.
Ut i kylan klockan 7, de 19 graderna sparkade till mig på benen och försökte ta sig in under mina kläder, dock utan att lyckas.
Försökte höra om snön knarrade, kanske gjorde den det.
Först på jobbet sätter på kaffet, det var jag. Kollegorna kom strax efteråt.
Vi diskuterade kylan. En vanlig kommentar var: Fy fan så kallt det är!
Till helgen ska det visst bli varmare men vem kan säga säkert?
Den vanliga rundan med VW-bussen för att plocka upp folk. Svårt att komma fram vid Enebybergs Centrum, byggnadsarbetena pågår fortfarande. Prefabricerade betongväggar lyfts av lastbilsflak. Personerna som arbetar med detta, gör det med precisa, noggrant utmejslade rörelser. Det är som om de vore med i en balett.
Vår buss är en diesel, värmen tar lång tid på sig att stiga. Men det gör inget, jag gillar att sitta i ett kylskåp och skaka av mig frosten.
Dagen präglas av de vanliga rutinerna. Fyllda isterband till lunch. De är fyllda med ättiksgurka och inlagda rödbetor.
Eftermiddagen följer helt det uppgjorda schemat. Det är så det måste vara, i kärlek och krig chansar man inte.
Kliver in hos doktorn 15.20. Hon märker snabbt att jag är fullt frisk. Hjärta och blodtryck är ua. Bra, säger hon. Träffade henne senast för två år sedan, hon är sig lik.
Hem till Tacos och en starköl från Tyskland. Kaffe lite senare. Temperaturen har nu stigit till 8,5 grader, ryktet talade alltså sant.
Jag är trött ända in i märgen, somnar snart framför TVn. Därför vet jag inte vilka som vann i "På spåret". Men jag är naturligtvis glad över att vara fullt frisk.
Sådana besked glädjer åtminstone tillfälligtvis en äkta hypokondriker.