Gunnar, Carli och Lasse

Eller ska man säga tre caballeros. Tre schlagercaballeros. Gunnar Wiklund hade sin mörka, djupa röst och låtar som doftade country. Han var en countrykille som sjöng om "Detroit City" och "Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad". Alltid längtade han hem för det gör countrykillar världen över. Carli Tornehave var mer inne i jazzen. Han var Sveriges Frank Sinatra. Han gjorde också ett italienskt intryck, åtminstone på mig. Egentligen var han dansk. Hans största låt var "Under ekars djupa grönska". "Hård stad" blev också populär. Skriver "var" om Carli men det ska förstås vara "är" för han bor i Landskrona. Lasse Lönndahl är Sveriges äldste tonåring. Aldrig blir han äldre än nitton för det är det äldsta en tonåring kan bli. Okej, inte äldre än trettio då, det är kanske mer rimligt. "Volare" sjöng han på 1950-talet. Hur många skivor har Lasse L. egentligen gjort? Det måste vara hundratals. En gång polade han med Lill-Babs. Det var i Kiruna förresten. Det finns ingen direkt anledning till att jag skriver det här. Jag kom bara att tänka på dem idag när jag körde bil på vägen mellan Arlanda och Almunge. Det var precis utanför Lunda Livs, det lilla varuhuset på prärien. Där började jag tänka på Gunnar, Carli och Lasse, våra tre schlagercaballeros.