Spår i snön

Någon gång på 30-talet kom en man in i ett hus i Brottby. Hans tanke var att råna gumman som bodde där men när hon märkte vad som var i görningen, klippte hon till honom i huvudet med spiskroken och han vacklade ut i den kalla vintern med blodet droppande ner i snön. En halvmil längre bort knackade han på hos mormor och morfar och sa att han halkat och slagit sig. Han fick förstås komma in som alla, även helt okända, fick på den tiden. Efter att ha fått kaffe och värmt sig lite, förklarade han att han måste vidare. Det var bråttom. Han hade ett viktigt ärende att uträtta. Efter några timmar kom länsman. Jodå, de hade haft en blödande besökare men han gick för ett tag sen. Han skulle uppåt Riala. Han hade slagit sig i huvudet när han ramlade. Det har han inte, sa länsman och skyndade vidare med sitt folk. Senare på dagen greps våldsmannen uppe på Rialaskogen. Han hade inte lyckats stilla sitt droppande blod utan det var bara att följa spåren. Ruggig historia det där. Undrar om den är sann. Det vet man inte eftersom alla inblandade är döda nu och följaktligen finns heller inga spår att följa.