Finns det svensk kummel?

Varje lördagmorgon kom fiskbilen inrullande på parkeringen. Det var en Ford skåpbil och i dess inre fanns en stor mängd fiskar av olika slag. De låg på en bädd av is för att hålla sig i skinnet även varma dagar. I sortimentet fanns dessutom nödvändiga grönsaker som potatis, dill och lök och lite annat. Fiskhandlaren själv var lång och mager, bar glasögon och var bosatt i Norrviken. Han hade ett sirligt sätt och visste hur han skulle sälja sina varor. Det ansågs allmänt att hans fiskar var verkligt fina fiskar. Han kunde också ge tips om hur de skulle anrättas på bästa sätt. Han var en levande uppslagsbok när det gällde allt som kom från havet. Det som såldes mest var strömming samt torsk (det var på den tiden), kolja, gös, spätta och kummel. Den sista hade vi aldrig hört talas om. Var det verkligen en svensk fisk? Jodå, den fiskades både i Nordsjön och Östersjön men svensk och svensk, fiskarna var förstås internationella, de simmade kors och tvärs över de nationsgränser som var utlagda på havsbottnen. Det fanns inga fiskar med blågula flaggor målade över ryggen. Sa fiskhandlaren men på ett sirligt sätt förstås så att inga kunder skulle ta illa vid sig. Han visste hur fisk skulle säljas. Han var professionell i sin yrkesutövning, en fiskhandlare av klass.