Mörkret

Vad kan man annat säga än att det har blivit mörkare på kvällarna. Efter klockan nio är mörkret fullt märkbart. Efter halv elva är det helt tydligt, dvs. svart. Solcellslamporna som skulle vara så bra, utkämpar en ojämn kamp som de naturligtvis förlorar. Ingen kan vinna över mörkret. Det har smugit sig över oss. Det har kastat sig över oss som en hungrig varg, som en Varg-Larsen i Jack Londons roman. Hans samlade verk har jag nu förresten fått upp i hyllan. Arton volymer med röda ryggar sprider en viss trivsel. Men jag fick offra mycket för att de skulle få plats. Det är sorgligt att tänka på de kära vänner som nu står i papperskassar ute i förrådet, snart på väg att köras vidare till en loppmarknad. Jag vet inte om det är hans samlade verk. Han kanske har skrivit fler som inte ingick i den här 1940-tals utgåvan.

I arbetarhemmen förr var det vanligt att man hade böcker av Jack London. Men vi hade inga. Vi hade "Hans nåds testamente" av Hjalmar Bergman i en jubileumsutgåva. Vi hade också "Jordfolket- en bok om Sveriges lantarbetare" utgiven av Svenska Lantarbetarförbundet och RT:s förlag 1954. Böckerna gavs ut landskapsvis. De stora lantarbetarlandskapen var Skåne, Öster-och Västergötland, Närke, Sörmland och Uppland. Norr om Dalälven var det glest om jordens arbetare. Vår bok handlade förstås om Uppland eftersom det var där vi bodde.

Fortfarande finns boken kvar. Det är en praktvolym i helfranskt band på 709 sidor. Omslaget pryds av mormor och morfars namn i guldtryck. Mitt på finns en stiliserad bild, även den i guld, föreställande lantarbetarens klassiska redskap - grepen, högaffeln och spaden. I boken porträtteras alla lantarbetare i Uppland i text och bild. Arbetsmetoden var enkel. Man åkte hem till var och en, intervjuade och i vissa fall fotograferade. Många hade dock egna bilder att bidra med. Morfar berättar att hans första anställning var hos bonden Karlsson i Rö. Arbetsdagen var lång och lönen blygsam. Mormor inflikar att hon också fått slita hårt men att de på äldre dagar fått det ganska bra. I boken ges också en bakgrund till statsystemet och dess avskaffande 1945. Man får dessutom veta mer om statarförfattarna; Ivar Lo, Fridegård och Moa Martinsson. Det avsnittet läste jag många gånger.

Bokens avslutande del behandlar Lantarbetarförbundets olika avdelningar i Uppland. 1953 uppgick de till 93 st. med inalles 4711 medlemmar. Jag minns att mormor och morfar fick vänta länge på sin bok. Den utlovade leveransen sköts upp gång på gång och säkert gick morfar och muttrade att de blivit lurade, såna där bokskrivare var inte att lita på. Till slut kom den dock och, som sagt, fortfarande finns den kvar så det var trots allt en viss kvalitet i det franska bandet. Detta är skrivet på grund av det begynnande mörkret. Nej, det är inte skrivet av någon särskild anledning utom möjligen av glädjen att få berätta om "Jordfolket - en bok om Sveriges lantarbetare". Vi låter Ivar Lo få sista ordet:

Så hyllar vi dem, som från sykrok till plog
i kamplust följt solens rund,
från knorrande träl i luden skog
till statarnas fackförbund.

 Ur Prolog till Svenska Lantarbetarförbundets kongress 1946