Tant Lundin

Någonstans vid Norra Bantorget i Stockholm bodde en man som var bekant med min morbror och moster. Troligen var det min ingifta morbror som han var mest bekant med. De hade varit arbetskamrater i chaufförssvängen. Det här var i början av 1960-talet. Av någon anledning kallades mannen för "Tant Lundin". Han bodde inneboende. Vi hälsade på honom vid ett tillfälle. Det var en regnig söndagseftermiddag i oktober. Rummet var litet, möblerat bara med det nödvändigaste för en ungkarl. Det fanns ingen trivsel i rummet. Tapeterna var murriga. Det låg en doft av matos i lägenheten som om det hela tiden stod ett långkok på spisen. En puttrande kastrull med kålsoppa eller något annat mer obeskrivbart. Lägenhetsinnehavarinnan syntes inte till. Tant Lundin satt på sin säng. Bredvid sängen stod en låda som innehöll billiga deckare och västernböcker. Jag bläddrade igenom böckerna, de verkade spännande. Morbror och tant Lundin pratade jobb. Möjligen hade de kört trådbuss tillsammans på Stockholms spårvägar. Moster satt på en stol, hon sa inte mycket. Nere på gatan brusade trafiken. Böckerna hade intressanta titlar; "Sex gånger död", "Korsdrag i dödens dal", "Sexpipig serenad" och så vidare. De flesta tillhörde serien Detektivmagasinet som gavs ut av Romanförlaget i Göteborg. Jag hade ett par stycken liknande hemma. De kostade 65 öre. Några ur Pingvinserien fanns också, de var dyrare (och tjockare, mer som riktiga böcker). Vi skulle snart åka. Besöket var tänkt att bli helt kort, bara hälsa var det sagt. Tant Lundin var i 30-års åldern. Jag minns inte hur han såg ut. Rummet var otrivsamt och opersonligt, ett typiskt inneboenderum. Moster sa "nu måste vi gå". Hon ville därifrån. Efteråt skulle vi ut till Täby, till mormor och morfar. Jag trodde att jag skulle få några av böckerna men det fick jag inte. Tant Lundin hade förstås ingen anledning att ge dem till mig. Jag var ju en helt främmande person för honom. Efter en stund tog vi adjö, gick ut ur lägenheten och ner på gatan. Det var första och enda gången jag träffade tant Lundin. Vad som blev av honom därefter vet jag inte. Livet har gått vidare ändå.