Himmel

En härlig dag, kallt i morse men fint nu. Solsken, blå himmel. Vad kan då passa bättre än en svartvit bild? Ser just nu ett program om en f.d. grovt kriminell man som driver ett företag vars affärsidé är att transportera döda, alltså personer som omkommit i olyckor, begått självmord eller mördats. Det måste vara ett hårt jobb med oerhörda mentala påfrestningar, ett jobb som kräver ett speciellt psyke. Snart är det dags att lägga på vinterdäcken. Många föredrar dubblösa däck men jag vill ha däck med dubb. Det verkar säkrare. Jag har alltid haft dubbdäck ända sen min första bil, en blå VW-bubbla av årsmodell 1973. Då förvarade jag de hjul som inte satt på bilen hemma i vedbon, nu på ett däckhotell. Det är tungt att skifta däck, inte psykiskt tungt men fysiskt. Jag har slutat göra det. Lördag innebär tippning men förra veckans nedslående resultat, 6 rätt av 13, har fått mig att tappa sugen. Lagen spelar inte som man vill, de spelar hur som helst. Nu går det fort undan, bara 15 % kvar av batteriet. Det var småtrevligt förr när man hjälptes åt att byta hjul, det var lite av en folkfest. Morbror hade också sina hjul stående i vedbon så vi bytte samtidigt. Efteråt drack vi kaffe och tyckte att vi hade gjort ett bra jobb. Det är förstås tyngre att transportera döda än att byta hjul. Psykiskt alltså. Jag tycker om bilden ovan. Den är starkt symbolisk med sina korslagda kondensationsstrimmor. Säkert använder man sig av olika typer av försvarsmekanismer vid påfrestande arbetsuppgifter. Man försöker stänga ute nuet och småpratar istället om semestern i Grekland eller om den nya bilen. Nu har jag kopplat in datorn på extern strömkälla, batteriet måste fyllas upp. Det tog väldigt fort slut, en ruta kom upp där det stod att endast två minuter var kvar. Då gällde det att skynda sig på. Underlig tanke att jag var med på den tiden när man hade potatisplockningslov. Det låter som om det var för femtio år sen vilket det också var. Tibble Gård hade stora åkrar där potatis odlades. Kanske var det vid den här tiden som den skulle upp ur jorden? Jag minns att det var så. Tibble var en stor gård, 90 kor i lagården, hästar, svin, väldiga åkermarker. Vi bodde där mellan 1950 och 1961. Rikspolisstyrelsen verkar tycka att den transportverksamhet av döda som drivs av den f.d. kriminelle, ska utkonkurreras. Firman har förutom ledaren, även en torped anställd. Han var torped tidigare, nu är han en medel-Svensson. Han har helt bytt stil. Några av de som var anställda på Tibble hette Jonsson, Norberg, Bergkvist, Ström och Eriksson. Befallningsman hette också Eriksson. Gården ägdes av en Djursholmsdirektör som också ägde Metrobutikerna. Uppe i skogen fanns ett stenbrott. En liten rest av det finns kvar. Där kan man stå och minnas flydda tider. De kommer aldrig tillbaka, de finns bara i himlen.