Tidsomställningen

Framåt eller bakåt är den eviga frågan men framåt är det som gäller. Mot sommaren, mot ljuset. Det regnade lite i natt. Snön har sjunkit undan ordentligt i trädgården. På vissa ställen syns marken. Jag trodde att jag var förkyld i går men det var jag inte trots en viss heshet. Det lät kraxigt när jag pratade. Tidigare i veckan kände jag mig drabbad av magsjuka. Falskt alarm igen. Men jag har lite ont i vänstra handens lillfinger, vet inte varför. Många tycker att tidsomställningen är jobbig. Egentligen är ju klockan bara, som nu 07.09 fast displayen visar 08.09. Så där kan man hålla på och tjata de närmaste månaderna. Nu blir kvällarna ljusare och morgnarna något mörkare, jag tycker att det är bra. Sveriges äldsta ishall med konstfrusen bana, låg vid Lindarängen i Stockholm. Den invigdes av V-Gurra i december 1931, detta sagt som en parentes. Isen har förstås smält för länge sedan men byggnaden finns kvar. Det är bara att åka i riktning mot Loudden så syns den tydligt. Den ser ut som en hangar vilket den också var medan flyghamnen i Lindarängen ännu användes. Miljön har använts av Stieg Trenter i "Lysande landning". Jag gillar filmatiseringen av den boken men de hangarer som syns i den tillhörde f.d. F2 i Hägernäs. Regnet har slutat nu, det duggar inte ens. Jag trodde verkligen att jag skulle vara förkyld idag. Icke! Det är bra. Vi har haft flera fall av magsjuka på jobbet. Då blir man orolig, tror att jordens sista tid är kommen. De flesta klarade sig dock. Några har mått lite illa men mest har det rört sig om inbillningssjuka. När jag tittar ut genom fönstret ser jag att det börjat regna igen, vädret växlar. Många hävdar att de fortfarande inte kommit över den allra första övergången till sommartid, som i Sverige inträffade 1980. De har gått som i dvala sedan dess. Sommartid används i cirka 70 länder världen över. Huvudargumentet är att man utnyttjar dygnets ljusa timmar på ett bättre sätt. En nackdel vid återgången till normaltid är kvällströtthet. Det gäller dock inte mig som är kvällstrött året runt. Hörde ett radioreportage från 1935 med Sven Jerring där denne besökte Sturebadet i Stockholm. En läkare blev intervjuad och förklarade att bad var hälsa men att nervösa personer måste se upp med temperaturen i badvattnet. Inte för varmt och inte för kallt fick det vara, bättre dock med ett kallare vatten än ett som var för varmt. + 32 eller + 33 var lagom, + 38 var för mycket. Jag har laddat ner det här reportaget till min telefon, det är roligt att lyssna på. Jag har också laddat ner en intervju som Åke Falk gjorde 1947 med Viveca Lindfors, nyss hemkommen från Hollywood. Det var i början av mars och -15 grader på Värmdö där filmstjärnan bodde. I filmens huvudstad var det däremot full vår, där kunde man gå runt i silkesstrumpor och chick dräkt, raggsockor behövdes inte. Filmen som hon just spelat in hette "Night unto night" och hade Ronald Reagan i huvudrollen, Don Siegel regisserade. Nu har jag ställt om alla klockor. De är inte exakt synkroniserade för vad spelar väl en minut hit eller dit för roll, som Nils Poppe sa i slutet av "Soldat Bom". Vi har även nått slutet av detta blogginlägg. En mening mer eller mindre kvittar lika. Idag blir det en mindre.