Vallentunasjön

När vintern kommer brukar Vallentunasjön snabbt frysa till. Förr i tiden anordnades biltävlingar på isen. Prins Bertil lär ha varit med vid något tillfälle. Nu är våren i antågande. Då går det åt andra hållet, isen smälter. Snart ligger hela sjön fri. Många ton skräpfisk kommer att plockas upp under den närmaste tiden. Det görs för att hålla sjön friskare. Den är inte särskilt djup men ganska lång. Runt hela sjön finns runstenar utplacerade. Deras historia kan man lyssna till via mobiltelefonen. Fiffigt. Jan Fridegård bodde under några år i grannskapet. Överallt där han gick, kände han historiens vingslag. Sedan vandrade han hem och skrev ner en historia. Han satt ute i trädgården och skrev. Min mamma cyklade förbi en gång och såg honom. Kanske skrev han på "Trädgudars land"? Jag flyttade till Vallentuna 1984. Då såg det helt annorlunda ut än nu. Kanske inte helt annorlunda men lite skillnad var det. COOP hette till exempel Domus. Man fick spara alla kassakvitton under helt år, räkna ihop dem och sedan stoppa ner dem i en speciell påse som lämnades in i affären. Återbäringen betalades ut efter någon månad. Det var mycket jobb med kvittona, mycket pyssel, lätt att räkna fel. Nu är det enklare när man bara drar kortet. Fast man får ju ingen återbäring, endast rabattcheckar. Vissa tycker att det är bättre, jag vet inte vad jag ska tycka. Checkarna känns i och för sig helt okej. Vissa månader kan det bli två eller tre stycken värda 50 kronor styck. Det är skönt att kunna slänga fram dem när man ska betala. Många av den gamla Domuspersonalen är förstås borta. De har gått vidare och fått andra uppgifter. I morgon kommer antagligen isen att vara helt upplöst. Den är redan sönderfrätt på många ställen. I träden runt sjön sitter fåglar. De sjunger sina vårsånger och flyger sedan iväg. De behövs på annat håll, i världen och annorstädes.