Tisdag 13 april

Gamla soptippen i Hagby har förvandlats till ekopark. Det som en gång togs från naturen har nu givits tillbaka. Från toppen av f.d. tippen, är utsikten fin över landskapet. Himlen är så hög som man bara kan tänka sig. Ur jorden sticker rör upp. Processerna pågår nämligen fortfarande i jordbergets inre, överskottsgaserna måste ut. "Lärkan drillar högt i skyn..." är en versrad som plötsligt dyker upp i minnet. Visst är den från "Alla fåglar kommit re´n", en sång man ofta sjöng i skolan om vårarna. Det kändes högtidligt på något sätt. Betänk då att Hagbytippen vid den tiden var ett stinkande sopberg där allt hamnade utan åtskillnad. Nu agerar man annorlunda. Bassängen på bilden är en av flera som byggts för vattenrening. Man vill inte att de gifter som fortfarande finns i marken ska frigöras när det regnar och således hamna i grundvattnet. Allt är noga genomtänkt. Förr var det inte så. Då gick det mer hipp som happ. Ingen planering. Man chansade och hoppades på det bästa. Det enda som var bättre förr var falukorven och kanske även andra charkprodukter. Men ibland inte. Min morbror jobbade på en korvfabrik på 1940-talet. Han hade gjort sig illa och hade ett blodigt bandage lindat runt fingret. Vad hände? Bandaget gled av och hamnade nere i köttkvarnen. Charkfabrikören skrattade och sa "det där är det ingen som märker". Troligtvis gjorde ingen det heller. Morbrodern började så småningom på Televerket, det låg på Skeppsbron. Han jobbade också extra som bilskollärare. Hans första bil var en IFA, därefter körde han en svart Volvo PV i många år. Nu är definitivt den mesta snön borta. Bara i vissa skogsbryn kan den ännu skönjas. Jag fick en av Arne Ragneborns filmer i present. Den heter "Det händer i natt" och blev på sin tid totalförbjuden av censuren. Ragneborn tog upp "svåra" ämnen som ungdomsbrottslighet och prostitution i sina filmer, kryddade gjorde han med sex och våld. Skandal förstås. Och flopp. Hela karriären gick rejält i stå och den tog sig aldrig mer. Det är härligt nu när våren kommit. Fåglarna sjunger underbart. De syns inte men de finns där ändå. I buskage och uppe i trädtoppar, överallt. Det är på fåglarna som vi bygger vår närmaste framtid.