måndag, maj 31, 2010

Konkurrensutsättning

Men jag var aldrig medlem i Lyrikklubben. Det här är ett medlemskort som låg inuti en årgång av tidskriften "Lyrikvännen" som jag köpte på biblioteket i höstas. De brukar göra så ibland, sälja ut gamla årgångar av tidskrifter och tidningar. Antagligen blir det för trångt på hyllorna i magasinet och då måste det gamla bort. Men jag klagar inte. En årgång av "Lyrikvännen" är alltid välkommen upp på mina hyllor. Idag försökte jag själv skriva en dikt, den blev inget vidare men låter så här:

Under hästens huva,
mörker.

Sommarvägen i landskapet,
på ena sidan skog,
på den andra öppna fält.
Telefonstolpar,
kraftledningar,
ett meddelande sänds vidare
och tas emot enligt
givna instruktioner.

Under hästens huva,
ögon.
Torrskodda går vi vidare
in i ljuset.
En katedral är besegrad.

Samtidigt har jag fått ett meddelande från Transportstyrelsen. Även Bilbesiktningen kommer att konkurrensutsättas, ett flertal aktörer väntar redan på att få erbjuda sina tjänster. Den 1 juli är det dags. Det blir alltså frågan om nya val. Finns det inget kvar av det gamla inom något område? Nej, både SJ och Telia sitter i rubbat bo och Kungl. Postverket delar ju sin vardag med Citymail. Tänk när Telia hette Televerket, då var det de som bestämde, då hade de ingen tanke på att släppa ifrån sig telefonlurarna. Kirk Douglas hade huvudrollen i en film som handlade om Televerket, den hette "Hjältarna från Televerket" och beskrev ett gäng linjearbetare på farligt uppdrag i okänd terräng. Det var verkligen roligare förr och dikterna var mycket bättre. Min morbror Gunnar jobbade på Televerket. En gång försökte han sätta världsrekord på löpning 100 meter men väckarklockan felade, det blev inte ens svenskt rekord. Han var mycket idrottsintresserad, helst fri idrott men även de vanliga lagsporterna. I ungdomen var han med och grundade Brottby SK. Han syns på ett fotografi som finns med i minnesboken. Då var han kanske 15-16 år, en idrottsintresserad kille från landet som senare fick problem med ena höften. Då fick han lägga världsrekordplanerna på hyllan. Själv ville jag slå världsrekord i spjutkastning, mycket konstigt eftersom alla kastgrenar var mina absolut sämsta. Medlemskortet i Lyrikklubben har jag alltså förfalskat, det erkänner jag utan förbehåll. Jag var aldrig med i det racet. Fortfarande håller jag mig utanför de stora grupperingarna. Jag säger som Groucho Marx: "Jag vill inte vara medlem i en förening som vill ha en sån som mig som medlem". Glasklart!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida