Hallbergs Skruvfabrik

Den har alltid legat där. Inte alltid förstås men så länge jag kan minnas. Hugo Hallbergs Skruvfabrik, en byggnad i två plan med mystiska maskiner som skymtade innanför fönstren.
Dessa var alltid smutsiga. Även som nya var de det.
Miljön var ruff, en typisk industrimiljö.
När kan fabriken ha byggts? En gissning; i början av 1950-talet. Två andra industrier fanns i närområdet. Det var Bröderna Ekhagens Reklam samt Stållinjefabriken. På andra sidan motorvägen låg AGA.
Täby var på den tiden fortfarande till stora delar jordbruksbygd. Där Täby C nu ligger, betade kor. På åkrarna växte vete men även potatis.
Det här var så länge sedan att man i skolan hade potatisplockningslov. Inte vi dock, vi var för små.
Jag har försökt få fram fakta om Hugo Hallberg på internet men inget verkar finnas. Kanske symptomatiskt. Är det inte så att en bra industriman ska verka i det fördolda?
På fabriken tillverkades skruvar av olika sorter. Det är åtminstone min välgrundade gissning. Maskinerna stånkade och ut trillade skruvar.
Sverige höll på att byggas, många behövdes.
Jag har aldrig hört talas om någon som arbetade på Hallbergs Skruvfabrik. De höll sig också i skymundan.
Och nu tycks det som om fabriken är på väg in i himlen. Jag hade inte uppmärksammat att så var fallet. Istället blev jag lika överraskad som när jag förra året plötsligt såg att Kulörtenhuset var rivet. Det känns som att ha förlorat en gammal vän. Två gamla vänner.
Eller åtminstone en trygghetspost.
Två trygghetsposter.
Idag är vädret svalare. Man får sätta på sig långbyxor och en tjockare tröja.
Värmen ska återkomma nästa vecka.
Men Hallbergs Skruvfabrik återkommer aldrig.