lördag, juli 03, 2010

3 juli (lördag)

Angela Merkel var där, prins Carl Philip också liksom Charlize Theron och Jacob Zuma.
Jag var inte där. I Kapstaden alltså.
Men jag såg på TV att en ny tid har börjat. Maradonna såg trött ut. Får han vara kvar som förbundskapten? Argentinarna må vara grillkonstens och tangodansens mästare men inte fotbollens.
Inte längre.
Det är hett idag.
Jordgubbarna utanför Irenes Kiosk kostade 15 kronor kartongen. Klart att man slog till. Förra veckan var det andra priser.
Jag åkte till Upplands-Väsby och tillbaka igen. Hästarna stod tysta ute på fälten. Nu blåser det lite. Jag trodde hela tiden att Tyskland skulle vinna. När fjärde målet kom sa jag "dom vinner".
Allt kändes klart då.
Harry Martinsson skrev om kapduvor. Dikten heter "Sjöman talar till Kapduvor". Det kanske var han själv som gjorde det. Han var ju en vittberest sjöman, en oceanernas betvingare.
Verkligheten var förstås hård, den låg långt borta från sjömansromantiken.
Jag sa "dom grejar det här". Jag var tvärsäker.
COOP i Väsby sålde fem bullar/munkar för 30 kronor. Klart att man köpte.
Tyskland, Holland och Uruguay är klara för semifinal. Ett lag återstår. Det blir Spanien eller Paraguay, de möts ikväll.
Entrecoten kostade över 200 kr. kilot. Inget köp. Fläskytterfilé istället. Den brukar vara god och mör.
Mycket händer till sjöss.
En f.d. arbetskamrat som varit kocka på ett lastfartyg, berättade att folk en gång blivit våldsamt sjuka under en resa. Vid närmare undersökning kom det fram att en död man låg i färskvattentanken. Han var algerier och tillhörde inte besättningen.
Hur han kommit in där var ett mysterium.
Misstanke om mord fanns och fartyget blev kvarhållet i hamn i över en vecka.
Det var i Leningrad.
Till slut släpptes alla men misstanken om brott kvarstod.
Hur hamnade algeriern i dricksvattnet? Någon måste ha "hjälpt till".
Jag minns inte mycket av VM 1958, vi hade ingen TV då. För en stund var Sverige världsmästare men sen kom Brasilien. Brassarna spelade kort och snabbt och de hade också korta, snabba namn; Pelé, Didi, Vava. Det var förstås bara artistnamn. Deras riktiga namn var betydligt längre.
Sommaren 1959 var varmare än den -58. Det var då som vi åkte Göteborgaren till Göteborg. Morbror Kalle jobbade på Namit AB, en liten verkstad som låg bredvid stambanan. Han lovade att gå ut och vinka men vi såg honom inte. Troligen hade han glömt bort hela saken eller också kunde han inte komma loss från sin svarv.
Det känns härligt att sommaren är här. Snart är den förresten slut.
Det är inget fel på fläskytterfilé, den brukar vara saftig och fin.
Imorgon ska den läggas på grillen. En äkta argentinare grillar förstås stora biffar men jag är ju svensk.
Förresten sov jag under en del av matchen. Jag var ju så säker på min sak att jag inte behövde titta.
Maradonna gick nervöst fram och tillbaka längs sidlinjen. Kanske tänkte han på sin vän Castro. "Fidel", tänkte han, "vad ska jag göra?"
Men Castro svarade inte, han var upptagen med sitt.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida