torsdag, augusti 18, 2011

Den sista skrivmaskinen

Den sista skrivmaskinen har nu lämnat produktionsbandet. Detta skedde i Indien den 25 april i år då Godrej & Boyce stängde fabriksportarna eftersom man ansåg att marknaden för dessa apparater var stendöd. Troligtvis har de helt rätt för vem använder skrivmaskin i dessa dagar?
Jan Guillou gör det i och för sig.
Ulf Lundell lär göra det också.
Även Lars Norén använder sig av skrivmaskin, i hans fall en stor IBM med kula.
I söndags såg jag tre maskiner på loppisen i Åkersberga. Det var en Halda och två Facit Privat. De stod på en hylla och såg ensamma ut.
Runt 1970 köpte jag själv en Facit P. Den levererades i en praktisk väska och blev en trogen följeslagare i många år.
På den skrevs bland annat ett stort antal oerhört dåliga dikter.
Men även några bra. Ett par av dem platsade i W&W:s debutantantologi Grupp 70.
På 1920-talet införskaffade Erik Asklund och Josef Kjellgren en skrivmaskin som de samsades om. Det var dock mest Asklund som skrev, han hade bäst snurr på tangenterna.
Artur Lundkvist skriver i sin självbiografi att han tjatade sig till en skrivmaskin av sin far som var mycket tveksam till apparaten ifråga. Den visade sig också vara svåranvänd men litteratur blev det så småningom, stor litteratur.
Nu skrivs det mest på datorer i de litterära elfenbenstornen. En del anser dock att datortexter blir för "pladdriga", orden rinner iväg för lätt. Det blir för många ord och för lite sagt. När skrivmaskiner användes fick man tänka till lite mer eftersom det skrivna var svårare att ändra. Nu är det bara att markera och trycka på delete. Det är också lättare att stuva om i texten, att klippa och klistra.
Författaren Lars Gustavsson skrev någonstans att han var tvungen att använda en elektrisk skrivmaskin eftersom han tänkte så snabbt och ville få ner orden på papperet fortast möjligt. Troligen använder han nu också en dator.
Jag har själv ingen längtan efter att gå tillbaka till skrivmaskinsknattret. Nu är det datorn som blivit min kompanjon.
Kortet ovan avsändes den 3/6 1975 från Rochester i USA, adressat var familjen Knutas i Johanneshov. 36 år har gått sedan dess. Hur många kubikmeter vatten som vräkts ner i Niagarafallen under de åren, eller för all del sedan tidernas begynnelse, vågar man inte ens tänka sig. Det blir en ofantlig, och ofattlig, siffra.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida